The Muppet Show
Observera att det är en ironisk utopi, skriven 1979 för Bildtidningens temanummer Inför 80-talet.
Trettio år senare känns den än mer utopisk!
Det är hösten 1985 och det nya Fotografiska museet har just öppnats i en stor fastighet mitt i Stockholm.
Det var först på åttiotalet som utvecklingen sköt fart på allvar. De första tecknen kom redan i början av år 1980, då dels museet premiärvisade Bäckströmsamlingen och dels Per-Uno Ågrens utredning lade upp perspektivet för utvecklingen.
Bäckströmsamlingen hade då legat nedpackad (och omflyttad och ompackad några gånger) sedan staten köpte in den 1966. Att det tog tjugo år att öppna upp paketen och få ordning på innehållet är en gradmätare på hur magra resurser museet hade under hela sjuttiotalet.
Det återstår att reda ut hur det kom sig att Fotografiska museet hamnade i en sådan strykklass. Mot slutet av sjuttiotalet var detta museum en bortglömd avkrok i den svenska musievärlden
En orsak till detta kan ha varit att museet från början hamnade vid sidan av, först i en litet oklar position från 1971 och sedan som en avdelning inom Moderna museet från 1976. Då hade modermuseet tappat luften, efter att ha haft ett internationellt försprång under sextiotalet. Sedan Pontus Hultén lämnat skutan – med ett stort underskott i kassan – stagnerade museet medan hans efterträdare koncentrerade sig på att gneta ihop underskottet, samtidigt som de drog på sig nya underskott.
Att Fotografiska museet under den perioden saknade en ledning som kunde skaffa sig stöd utifrån, och i stället isolerade sig och dessutom förklarade sig nöjd med tilldelningen, det förvärrade blott läget.
Ett par försök från SFF att bryta dödläget underströk visserligen bristen på en handlingskraftig museiledning men förvärrade samtidigt samarbetsmöjligheterna med museet.
FMV rycker in
Det tog också tid innan vänföreningen FMV kom i kapp situationen och kunde börja agera.
Alltför länge fick ett par förgrämda kverulanter dominera med sin kritik av museets många klavertramp.
Under sjuttiotalet påminde det hela en smula om den då populära tv-underhållningen The Muppet Show, med en fumlig björn och en pratsjuk groda på scenen och två tandlösa häcklare uppe i logen.
Det som bröt dödläget var att Fotografiska museets vänner, FMV, började kräva en utredning av museets verksamhet och framtid. Sjuttiotalet avslutades alltså med att kulturrådet drog igång en förstudie och åttiotalet inleddes med en diskussion kring slutsatserna från denna.
Ur den diskussionen växte strukturen till ett nytt museum fram. Det gick sedan ovanligt snabbt att formulera de första målen för museet, enas om ett bra hus och dra igång ombyggnaden.
Utställningarna dominerar, åtminstone skenbart, det nya museet. I de olika salarna och gallerierna har en mångsidig och spännande verksamhet planerats. Så tycks också konstruktionen med två ansvariga personer, med tidsbundna mandat, ge mångfald och öppenhet i utställningsprogrammet.
Men under den nye, driftige museichefen finns många fler avdelningar. Vad publiken möter, efter utställningarna, är en stor permanent historisk utställning med både välvalda bilder och åskådliga tekniska, optiska och kemiska demonstrationer.
Sedan väntar studiesamlingen, biblioteket och bildarkivet – alltihopa inrättat för maximal åtkomlighet och överskådlighet.
Via moderna söksystem kan publiken lätt arbeta sig kors och tvärs genom museets bildskatter och faktabank. Känsliga originalbilder är undandragna den hanteringen, men är givetvis lätt tillgängliga i studiesalen,.
Så här strax efter invigningen har bildarkivet och katalogerna inte kopplats ihop med landets övriga museers bildarkiv. Under resten av åttiotalet väntar man dock att mycket kommer att hända på den fronten.
Forskare får hjälp av en särskild avdelning inom museet och det system som lagts upp med direkta kontakter mellan fotomuseet, universiteten, den nya fotohögskolan och de övriga museerna har blivit ett föredöme för svensk forskning och undervisning.
Utvecklad bildvård
Bildarkivet måste nämnas speciellt. Tack vare erfarenheterna från Stockholms stadsmuseums bildvårdsverkstad har Fotografiska museet fått den bästa tänkbara arkivmiljö.
Vårdsektionen inom museet har redan fått ett gott internationellt rykte sedan den under några år tagit en mycket aktiv del i den internationella forskningen.
Vårdsektionen har ju redan i flera år utbildat bildvårdare och fotokonservatorer – en verksamhet som startade under takåsarna på bildvårdsverkstaden på Ragvaldsgatan. Landets museer och andra bildarkiv har härifrån fått både kunnig personal och en aktiv hjälp med sina problem. Det stora berget av bilder i landet håller på att räddas.
Ute i några av de aldrig igångsatta kärnkraftverken har det skapats utmärkta långtidsarkiv för de stora negativsamlingarna. Den slutförvaringen gick att ordna. Utifrån sett förefaller museets förlagsverksamhet vara en av de livligaste sektionerna. Ett par av bokserierna säljer bra, flera kataloger är redan bestsellers och snart kommer en rad avancerade handböcker.
De sistnämnda produceras av museets sista avdelning, där man nu fortfarande arbetar med att få laboratorier och verkstäder färdiga. En mångfacetterad seminarieverksamhet ska dra igång 1981 och så småningom kommer också att få egna arbetsplatser – för att, arbeta fram utställningar eller utveckla hantverksprocesserna.
Museets generösa stipendiekassa kommer också att tillåta att fotografer ges tillfälle att arbeta en längre tid med en utställning eller en dokumentation.
Utopin förverkligad
Om någon hade skisserat denna utveckling på sjuttiotalet hade det tyckts som en orimlig utopi. Men åttiotalet var inte många veckor gammalt när utbildningsministern höll sitt berömda tal om fotografi:
"Eftersom fotografin genomsyrar, speglar och påverkar hela vårt samhälle ser jag det som min plikt att vara med och skapa en hemvist för den, där vi kan studera och stimulera fotografins utveckling. Det är därför jag beslutat hämta in så många års eftersläpning genom en prioritering som kommer att göra Fotografiska museet till en föregångsinstitution inom svenskt kulturliv."
Det var då det, och vid invigningen av det nya museet häromdagen hyllades han med all rätt.
Den här artikeln har jag knackat ner inne i min lilla forskarcell, som jag lyckades boka in åt mig när museet öppnade. De blev snabbt fyllda av svenska och ett par utländska forskare, som här kan arbeta i lugn och ro. Strax intill ligger den lilla baren, som liksom bastun är reserverad för forskare och FMV-medlemmar.
När verkstäderna öppnar kommer jag att ta en paus i forskningen. Jag har satt upp mig på ett par veckors arbete i museets gravyrpress för att göra några bilder.
Att vi verkligen fann oss i situationen under sjuttiotalet!
Pär Rittsel
Trettio år senare känns den än mer utopisk!
Det är hösten 1985 och det nya Fotografiska museet har just öppnats i en stor fastighet mitt i Stockholm.
Det var först på åttiotalet som utvecklingen sköt fart på allvar. De första tecknen kom redan i början av år 1980, då dels museet premiärvisade Bäckströmsamlingen och dels Per-Uno Ågrens utredning lade upp perspektivet för utvecklingen.
Bäckströmsamlingen hade då legat nedpackad (och omflyttad och ompackad några gånger) sedan staten köpte in den 1966. Att det tog tjugo år att öppna upp paketen och få ordning på innehållet är en gradmätare på hur magra resurser museet hade under hela sjuttiotalet.
Det återstår att reda ut hur det kom sig att Fotografiska museet hamnade i en sådan strykklass. Mot slutet av sjuttiotalet var detta museum en bortglömd avkrok i den svenska musievärlden
En orsak till detta kan ha varit att museet från början hamnade vid sidan av, först i en litet oklar position från 1971 och sedan som en avdelning inom Moderna museet från 1976. Då hade modermuseet tappat luften, efter att ha haft ett internationellt försprång under sextiotalet. Sedan Pontus Hultén lämnat skutan – med ett stort underskott i kassan – stagnerade museet medan hans efterträdare koncentrerade sig på att gneta ihop underskottet, samtidigt som de drog på sig nya underskott.
Att Fotografiska museet under den perioden saknade en ledning som kunde skaffa sig stöd utifrån, och i stället isolerade sig och dessutom förklarade sig nöjd med tilldelningen, det förvärrade blott läget.
Ett par försök från SFF att bryta dödläget underströk visserligen bristen på en handlingskraftig museiledning men förvärrade samtidigt samarbetsmöjligheterna med museet.
FMV rycker in
Det tog också tid innan vänföreningen FMV kom i kapp situationen och kunde börja agera.
Alltför länge fick ett par förgrämda kverulanter dominera med sin kritik av museets många klavertramp.
Under sjuttiotalet påminde det hela en smula om den då populära tv-underhållningen The Muppet Show, med en fumlig björn och en pratsjuk groda på scenen och två tandlösa häcklare uppe i logen.
Det som bröt dödläget var att Fotografiska museets vänner, FMV, började kräva en utredning av museets verksamhet och framtid. Sjuttiotalet avslutades alltså med att kulturrådet drog igång en förstudie och åttiotalet inleddes med en diskussion kring slutsatserna från denna.
Ur den diskussionen växte strukturen till ett nytt museum fram. Det gick sedan ovanligt snabbt att formulera de första målen för museet, enas om ett bra hus och dra igång ombyggnaden.
Utställningarna dominerar, åtminstone skenbart, det nya museet. I de olika salarna och gallerierna har en mångsidig och spännande verksamhet planerats. Så tycks också konstruktionen med två ansvariga personer, med tidsbundna mandat, ge mångfald och öppenhet i utställningsprogrammet.
Men under den nye, driftige museichefen finns många fler avdelningar. Vad publiken möter, efter utställningarna, är en stor permanent historisk utställning med både välvalda bilder och åskådliga tekniska, optiska och kemiska demonstrationer.
Sedan väntar studiesamlingen, biblioteket och bildarkivet – alltihopa inrättat för maximal åtkomlighet och överskådlighet.
Via moderna söksystem kan publiken lätt arbeta sig kors och tvärs genom museets bildskatter och faktabank. Känsliga originalbilder är undandragna den hanteringen, men är givetvis lätt tillgängliga i studiesalen,.
Så här strax efter invigningen har bildarkivet och katalogerna inte kopplats ihop med landets övriga museers bildarkiv. Under resten av åttiotalet väntar man dock att mycket kommer att hända på den fronten.
Forskare får hjälp av en särskild avdelning inom museet och det system som lagts upp med direkta kontakter mellan fotomuseet, universiteten, den nya fotohögskolan och de övriga museerna har blivit ett föredöme för svensk forskning och undervisning.
Utvecklad bildvård
Bildarkivet måste nämnas speciellt. Tack vare erfarenheterna från Stockholms stadsmuseums bildvårdsverkstad har Fotografiska museet fått den bästa tänkbara arkivmiljö.
Vårdsektionen inom museet har redan fått ett gott internationellt rykte sedan den under några år tagit en mycket aktiv del i den internationella forskningen.
Vårdsektionen har ju redan i flera år utbildat bildvårdare och fotokonservatorer – en verksamhet som startade under takåsarna på bildvårdsverkstaden på Ragvaldsgatan. Landets museer och andra bildarkiv har härifrån fått både kunnig personal och en aktiv hjälp med sina problem. Det stora berget av bilder i landet håller på att räddas.
Ute i några av de aldrig igångsatta kärnkraftverken har det skapats utmärkta långtidsarkiv för de stora negativsamlingarna. Den slutförvaringen gick att ordna. Utifrån sett förefaller museets förlagsverksamhet vara en av de livligaste sektionerna. Ett par av bokserierna säljer bra, flera kataloger är redan bestsellers och snart kommer en rad avancerade handböcker.
De sistnämnda produceras av museets sista avdelning, där man nu fortfarande arbetar med att få laboratorier och verkstäder färdiga. En mångfacetterad seminarieverksamhet ska dra igång 1981 och så småningom kommer också att få egna arbetsplatser – för att, arbeta fram utställningar eller utveckla hantverksprocesserna.
Museets generösa stipendiekassa kommer också att tillåta att fotografer ges tillfälle att arbeta en längre tid med en utställning eller en dokumentation.
Utopin förverkligad
Om någon hade skisserat denna utveckling på sjuttiotalet hade det tyckts som en orimlig utopi. Men åttiotalet var inte många veckor gammalt när utbildningsministern höll sitt berömda tal om fotografi:
"Eftersom fotografin genomsyrar, speglar och påverkar hela vårt samhälle ser jag det som min plikt att vara med och skapa en hemvist för den, där vi kan studera och stimulera fotografins utveckling. Det är därför jag beslutat hämta in så många års eftersläpning genom en prioritering som kommer att göra Fotografiska museet till en föregångsinstitution inom svenskt kulturliv."
Det var då det, och vid invigningen av det nya museet häromdagen hyllades han med all rätt.
Den här artikeln har jag knackat ner inne i min lilla forskarcell, som jag lyckades boka in åt mig när museet öppnade. De blev snabbt fyllda av svenska och ett par utländska forskare, som här kan arbeta i lugn och ro. Strax intill ligger den lilla baren, som liksom bastun är reserverad för forskare och FMV-medlemmar.
När verkstäderna öppnar kommer jag att ta en paus i forskningen. Jag har satt upp mig på ett par veckors arbete i museets gravyrpress för att göra några bilder.
Att vi verkligen fann oss i situationen under sjuttiotalet!
Pär Rittsel
