Fotografin uppmärksammas
Några artiklar ur pressen, Daguerres handbok på svenska och Georg Scheutz kapitel om ljusmålning ur Industriens bok 1861. Plus den klassiska biografin över Scheutz, oppositionsmannen, översättaren, teknikjournalisten och uppfinnaren.
Pehr Georg Scheutz har sin givna plats i datorns förhistoria. Han lyckades nämligen med vad pionjären Charles Babbage aldrig gjorde: att bygga en fungerande kugghjulsmaskin som både kunde beräkna logaritmtabeller och framställa färdiga tryckformar.
När det gäller fotografin, var han sannolikt först i Sverige med anbefalla kameran som hjälpmedel. I en fransk handbok för lantmätare som han översatte och gav ut 1832 lade han till en lång fotnot, där han beskrev en metod för att bestämma en orts meridian med hjälp av en camera obscura och silversalter! Via ett hålobjektiv ritade solen under dagen en kurva på det ljuskänsliga papperet.
Länge misstänkte jag honom vara översättaren av den svenska Daguerre-upplagan, men en textjämförelse mellan hans artikel i Svenska Industriföreningens Tidskrift, vintern 1839, med handboken friade honom. Plåten är inte han utan hon, han stavar pimpsten och inte pimssten... Förmodligen tyckte han, som gammal teknikjournalist och översättare, att det hela kunde uttryckas enklare och rakare än i den anonyma svenska översättningen som bokhandlare Adolf Bonnier gav ut. Eller snarare så jobbade han med sin översättning med eller utan vetskap om att någon annan samtidigt städslats av Bonnier. Här är ett exempel:
Pehr Georg Scheutz har sin givna plats i datorns förhistoria. Han lyckades nämligen med vad pionjären Charles Babbage aldrig gjorde: att bygga en fungerande kugghjulsmaskin som både kunde beräkna logaritmtabeller och framställa färdiga tryckformar.
När det gäller fotografin, var han sannolikt först i Sverige med anbefalla kameran som hjälpmedel. I en fransk handbok för lantmätare som han översatte och gav ut 1832 lade han till en lång fotnot, där han beskrev en metod för att bestämma en orts meridian med hjälp av en camera obscura och silversalter! Via ett hålobjektiv ritade solen under dagen en kurva på det ljuskänsliga papperet.
Länge misstänkte jag honom vara översättaren av den svenska Daguerre-upplagan, men en textjämförelse mellan hans artikel i Svenska Industriföreningens Tidskrift, vintern 1839, med handboken friade honom. Plåten är inte han utan hon, han stavar pimpsten och inte pimssten... Förmodligen tyckte han, som gammal teknikjournalist och översättare, att det hela kunde uttryckas enklare och rakare än i den anonyma svenska översättningen som bokhandlare Adolf Bonnier gav ut. Eller snarare så jobbade han med sin översättning med eller utan vetskap om att någon annan samtidigt städslats av Bonnier. Här är ett exempel:
Daguerreotypen, Bonniers 1839:
För detta ändamål siktar man pimssten öfver plåten och gnider den torrt med en bomullstapp; man ombyter som oftast omsorgsfullt dels pimsstenspudret, dels bomullen mot rent. Då silfret blifvit åter blankt, ingnider man detsamma, på sätt ofvanföre blifvit beskrifvet, med utspädd syra och öfverströr ånyo litet rifven pimsten, under det man helt lätt rifver omkring det med en bomullssudd. Syran måste trenne särskilda gånger användas, och iakttager man derunder noga, att efter hvarje gång öfverströ plåten med pimssten och helt lätt kringrifva denne, torr, med en ren bomullstapp, undvikande att de delar af bomullen, som man med fingrarne vidrört, komma i beröring med plåten, emedan hudens utdunstning skulle åstadkomma fläckar. Man måste äfvenledes akta plåten från fukt af andedrägten, äfvensom från salivstänk. Om man ej har för afsigt att genast fortsätta försöket, öfverstryker man plåten blott tvenne gånger med syra sedan han på beskrifvet sätt varit öfver elden, och man kan då en tid förut hafva undangjordt detta arbete, men måste, och detta oundvikligen, i det ögonblick experimentet skall företagas, åtminstone en gång öfvergnida plåten med syra samt lätt pimsa honom på ofvannämnde vis. Slutligen borttorkas, medelst en ren bomullstapp, allt pimsdammet från plåtens yta och kanter. /Pimsa är ett verb som försvunnit!/ |
Scheutz: Svenska Industriföreningens Tidskrift 1839:
För detta ändamål lägger man plåten på ett rent pappersark, som emellanåt utbytes mot ett nytt, och öfversiktar den med ytterst fint men fullkomligt torrt pimpstensmjöl, som man inknutit i ett stycke mosslin. Pimptenstoftet utbredes sedan med bomull, fuktad i litet bomolja, och ytan gnides lindrigt dermed i små kretsar, eller på samma sätt som när man rifver tusch. När hon härigenom blivit fullkomligt blank och utan alla repor, borttages oljan medelst gnidning med nytt pimpstens-pulver och ren bomull. Sedan doppas en liten bomullstapp i utspädd salpetersyra och ytan öfverfares härmed, så att syran fördelas jemnt öfverallt; hvarefter den på nytt öfverpudras med pimpstenspulver och blankas ganska lindrigt med ny bomull. Man lägger nu plåten, med silfversidan uppåt, på en liten trefot, så att man under den kan kringföra en spritlampa. När silfverytan under uppvärmningen visar sig betäckt med ett hvitt doft, lägges plåten genast på någonting kallt, t. ex. ett marmorbord, så att den hastigt må svalna, hvarefter den åter gnidas med nytt pimpstensmjöl och ny bomull i flera omgångar. Behandlingen med salpetersyra, pimpstenspulver och bomull upprepas tre gånger. Ytan är då ren, och färdig att emotta iodhinnan. /Min anm: påsen av muslin, tunn bommullslärft, finns hos Daguerre och i översättningar till andra språk. Pär/ |
Vilka andra kan vi misstänka? Om nu översättaren, publicisten och teknikintroduktören Scheutz faller bort så är det närmast till hands att blicka mot kretsen kring Berzelius i Vetenskapsakademien.
Först två medlemmar, som bägge var fysiker och dessutom lärare vid Högre Artilleriläroverket vid Marieberg i Stockholm. Major Fabian Wrede (född 1802) gjorde några daguerreotyper själv och hade haft möjlighet att följa fotografins begynnelse i akademien, där man läste rapporter från Arago och andra kolleger.
Alfred Fock (född 1818) kunde också fysik, men började publicera sig först in på 1840-talet och uppmärksammade fotografin först i sin översättning av Figuiers "Sednare tiders vigtigaste vetenskapliga upptäckter och uppfinningar" i mitten av 1850-talet.
The case is still open. Ulrik Emanuel Mannerhjerta (f 1775) var ju bevisligen en av de första utövarna (tillsammans med Müller) och hade översatt en rad pjäser från franskan men nu var han nästan 65 år och gammal gringubbe på Operan.
En god vän, Svante Hedin, gav ett så enkelt förslag, att det verkar troligt: Bokförläggaren Adolf Bonnier själv!
Fler förslag?
Först två medlemmar, som bägge var fysiker och dessutom lärare vid Högre Artilleriläroverket vid Marieberg i Stockholm. Major Fabian Wrede (född 1802) gjorde några daguerreotyper själv och hade haft möjlighet att följa fotografins begynnelse i akademien, där man läste rapporter från Arago och andra kolleger.
Alfred Fock (född 1818) kunde också fysik, men började publicera sig först in på 1840-talet och uppmärksammade fotografin först i sin översättning av Figuiers "Sednare tiders vigtigaste vetenskapliga upptäckter och uppfinningar" i mitten av 1850-talet.
The case is still open. Ulrik Emanuel Mannerhjerta (f 1775) var ju bevisligen en av de första utövarna (tillsammans med Müller) och hade översatt en rad pjäser från franskan men nu var han nästan 65 år och gammal gringubbe på Operan.
En god vän, Svante Hedin, gav ett så enkelt förslag, att det verkar troligt: Bokförläggaren Adolf Bonnier själv!
Fler förslag?