DAGUERREOTYPEN.
Egentligen plansch 1
Beskrifning å tillställningarne.
Experimenten verkställas å silfverskifvor, pläterade å kopparplåtar. Kopparn tjenar ej allenast och hufvudsakligen för silfverbleckets stadgande, utan sker sammansättningen af dessa båda metaller äfven till förökandet af effecten. Silfret bör vara af möjligaste största finhet. I afseende å kopparen, bör denna vara af tillbörlig tjocklek för att pålitligen bibehålla plåtens yta plan, så att afbildningen ej vanställes; man måste likväl undvika att göra plåten tjockare, än som för detta ändamål erfordras, till undvikande af onödig tyngd.
Hela proceduren kan delas uti fem särskilda operationer. Den första består i polerandet och putsandet af plåten, för att göra honom tjenlig att emottaga den känsliga betäckningen.
Den andra, i anbringandet af sistnämnde betäckning.
Den tredje, i den beredda plåtens utsättande uti camera obscura, för emottagandet af naturföremålens afbilder.
Den fjerde, i åskådliggörandet af bilden, hvilken vid plåtens uttagande från camera obscura är osynlig.
Den femte operationen har för ändamål att borttaga den känsliga betäckningen, hvilken fortfar att förvandla sig genom ljusets inverkan, och således nödvändigt helt och hållet skulle förstöra experimentet.
Första Operationen.
För dennas förrättande erfordras:
• En liten flaska med matolja;
• Ganska fin, kardad bomull;
• Ytterst fint rifven pimssten, innesluten uti en musselinslapp, nog gles för att med lätthet genomsläppa pimsstensdammet;
• En flaska, inneslutande salpetersyra, utspädd med vatten, i det förhållande, att en del af syran tages till sexton delar
distilleradt vatten (efter volym räknadt);
• En trefot af jerntråd, hvarpå plåtarne läggas för att uppvärmas medelst en spritlampa, samt slutligen
• En spritlampa.
Såsom ofvanför är nämndt, ske experimenten på pläteradt silfver. Plåtens storlek beror af apparatens dimensioner. Till
börja med, måste plåten väl poleras. För detta ändamål öfversiktas han med pimssten, utan att vidröras, samt gnides derefter lätt medelst en bomullstapp, fuktad med litet matolja, under det man med sudden gör cirklande drag, sådane som å fig. 2, pl. 1 utvisas. För denna operation måste plåtarne hvila på ett pappersblad, hvilket tid efter annan ombytes mot ett rent.
Pimsstenen öfversiktas i förnyade repriser och bomullen ombytes som oftast. Morteln, hvarmed pimsstenen krossas, får hvarken vara af metall eller koppar, utan måste vara af porphyr. Man rifver sedermera pimsstenen på en mattslipad glasskifva med en glaslöpare, under det att den fuktas med väl renadt vatten. Pimsstenen får ej användas förr än han hunnit fullkomligen torka. Man inser huru vigtigt det är, att den är nog fint rifven, för att ej efterlemna repor, emedan på politurens fullkomlighet hos plåten, bildens skönhet i till största delen beror. Då plåten väl blifvit polerad, erfordras att rengöra den, hvilket sker genom att åter öfversikta honom med pimssten, och att gnida honom med torr bomull, alltid under cirklande rörelser. (Det är omöjligt att vinna ett godt resultat af arbetet genom ett annat gnidningssätt). Slutligen
gör man sig en liten bomullsboll och indränker densamma med syra, af det slag är ofvan blifvit beskrifvet. I denna afsigt
täpper man flaskans hals med bomullen, och under det man lindrigt tilltrycker denna, omvändes flaskan; man låter bomullen endast midtuti indricka syran så att denna icke djupt intränger; man behöfver deraf högst litet, och bör taga sig tillvara från att befukta fingrarne dermed. Plåten gnides nu med bomullsbollen, hvarvid syran omsorgsfullt strykes öfver hela plåtens yta.Man ombyter bomullen och gnider, alltid cirklande, för att väl utbreda syran, hvilken ej bör mer än anfräta plåtens öfversta yta.
Det händer, att den å plåten begagnade syran fördelar sig i små kulor, hvilka förstöras blott man ombyter bomull och genom gnidning fullkomligen likformigt utbreder syran, emedan de ställen hon ej angripit äro fläckiga. Man märker att syran är väl och jemnt utbredd, så snart plåtens hela yta finnes betäckt med en likformig skuggning. Sluteligen öfverströr man plåten med pimsten och gnider den ganska lätt med en ren bomullstapp.
Plåten bör nu utsättas för en stark värme. Man lägger honom derföre med silfversidan uppåt, på en jerntrådsfot fig. 1 och fig. 1 bis, Pl. 1, samt förer spritlampan således derunder att lågan bryter sig emot plåten. Sedan man låtit under fem
eller sex minuter plåtens alla punkter upphettas af lampan, bildar sig på silfrets yta en lätt hvitaktig hinna; man bör då afstadna med upphettningen. Lampvärmen kan utbytas mot koleld, hvilken till och med är fördelaktigare, emedan operationen då går fortare. I detta fall är jerntrådsfoten onödig; ty man lägger då plåten, med silfret uppåt, på en eldtång och förer honom fram och åter öfver elden, tills han blifvit jemnt upphettad öfverallt och silfret betäckt sig med en hvitaktig hinna, såsom nyss är beskrifvet. Plåten bör härefter hastigt afsvalas derigenom, att man lägger den på någon kall kropp, såsom t. ex. ett marmorbord.
Så snart den kallnat, måste han ånyo poleras, hvilket nu likväl ganska lätt åstadkommes, emedan man ej behöfver mer än borttaga den hvitaktiga hinnan, som lagt sig öfver silfret. För detta ändamål siktar man pimssten öfver plåten och gnider den torrt med en bomullstapp; man ombyter som oftast omsorgsfullt dels pimsstenspudret, dels bomullen mot rent. Då silfret blifvit åter blankt, ingnider man detsamma, på sätt ofvanföre blifvit beskrifvet, med utspädd syra och öfverströr ånyo litet rifven pimsten, under det man helt lätt rifver omkring det med en bomullssudd. Syran måste trenne
särskilda gånger användas, och iakttager man derunder noga, att efter hvarje gång öfverströ plåten med pimssten och helt lätt kringrifva denne, torr, med en ren bomullstapp, undvikande att de delar af bomullen, som man med fingrarne vidrört, komma i beröring med plåten, emedan hudens utdunstning skulle åstadkomma fläckar. Man måste äfvenledes akta plåten från fukt af andedrägten, äfvensom från salivstänk. Om man ej har för afsigt att genast fortsätta försöket, öfverstryker man plåten blott tvenne gånger med syra sedan han på beskrifvet sätt varit öfver elden, och man kan då en tid förut hafva undangjordt detta arbete, men måste, och detta oundvikligen, i det ögonblick experimentet skall företagas,
åtminstone en gång öfvergnida plåten med syra samt lätt pimsa honom på ofvannämnde vis. Slutligen borttorkas, medelst en ren bomullstapp, allt pimsdammet från plåtens yta och kanter.
Experimenten verkställas å silfverskifvor, pläterade å kopparplåtar. Kopparn tjenar ej allenast och hufvudsakligen för silfverbleckets stadgande, utan sker sammansättningen af dessa båda metaller äfven till förökandet af effecten. Silfret bör vara af möjligaste största finhet. I afseende å kopparen, bör denna vara af tillbörlig tjocklek för att pålitligen bibehålla plåtens yta plan, så att afbildningen ej vanställes; man måste likväl undvika att göra plåten tjockare, än som för detta ändamål erfordras, till undvikande af onödig tyngd.
Hela proceduren kan delas uti fem särskilda operationer. Den första består i polerandet och putsandet af plåten, för att göra honom tjenlig att emottaga den känsliga betäckningen.
Den andra, i anbringandet af sistnämnde betäckning.
Den tredje, i den beredda plåtens utsättande uti camera obscura, för emottagandet af naturföremålens afbilder.
Den fjerde, i åskådliggörandet af bilden, hvilken vid plåtens uttagande från camera obscura är osynlig.
Den femte operationen har för ändamål att borttaga den känsliga betäckningen, hvilken fortfar att förvandla sig genom ljusets inverkan, och således nödvändigt helt och hållet skulle förstöra experimentet.
Första Operationen.
För dennas förrättande erfordras:
• En liten flaska med matolja;
• Ganska fin, kardad bomull;
• Ytterst fint rifven pimssten, innesluten uti en musselinslapp, nog gles för att med lätthet genomsläppa pimsstensdammet;
• En flaska, inneslutande salpetersyra, utspädd med vatten, i det förhållande, att en del af syran tages till sexton delar
distilleradt vatten (efter volym räknadt);
• En trefot af jerntråd, hvarpå plåtarne läggas för att uppvärmas medelst en spritlampa, samt slutligen
• En spritlampa.
Såsom ofvanför är nämndt, ske experimenten på pläteradt silfver. Plåtens storlek beror af apparatens dimensioner. Till
börja med, måste plåten väl poleras. För detta ändamål öfversiktas han med pimssten, utan att vidröras, samt gnides derefter lätt medelst en bomullstapp, fuktad med litet matolja, under det man med sudden gör cirklande drag, sådane som å fig. 2, pl. 1 utvisas. För denna operation måste plåtarne hvila på ett pappersblad, hvilket tid efter annan ombytes mot ett rent.
Pimsstenen öfversiktas i förnyade repriser och bomullen ombytes som oftast. Morteln, hvarmed pimsstenen krossas, får hvarken vara af metall eller koppar, utan måste vara af porphyr. Man rifver sedermera pimsstenen på en mattslipad glasskifva med en glaslöpare, under det att den fuktas med väl renadt vatten. Pimsstenen får ej användas förr än han hunnit fullkomligen torka. Man inser huru vigtigt det är, att den är nog fint rifven, för att ej efterlemna repor, emedan på politurens fullkomlighet hos plåten, bildens skönhet i till största delen beror. Då plåten väl blifvit polerad, erfordras att rengöra den, hvilket sker genom att åter öfversikta honom med pimssten, och att gnida honom med torr bomull, alltid under cirklande rörelser. (Det är omöjligt att vinna ett godt resultat af arbetet genom ett annat gnidningssätt). Slutligen
gör man sig en liten bomullsboll och indränker densamma med syra, af det slag är ofvan blifvit beskrifvet. I denna afsigt
täpper man flaskans hals med bomullen, och under det man lindrigt tilltrycker denna, omvändes flaskan; man låter bomullen endast midtuti indricka syran så att denna icke djupt intränger; man behöfver deraf högst litet, och bör taga sig tillvara från att befukta fingrarne dermed. Plåten gnides nu med bomullsbollen, hvarvid syran omsorgsfullt strykes öfver hela plåtens yta.Man ombyter bomullen och gnider, alltid cirklande, för att väl utbreda syran, hvilken ej bör mer än anfräta plåtens öfversta yta.
Det händer, att den å plåten begagnade syran fördelar sig i små kulor, hvilka förstöras blott man ombyter bomull och genom gnidning fullkomligen likformigt utbreder syran, emedan de ställen hon ej angripit äro fläckiga. Man märker att syran är väl och jemnt utbredd, så snart plåtens hela yta finnes betäckt med en likformig skuggning. Sluteligen öfverströr man plåten med pimsten och gnider den ganska lätt med en ren bomullstapp.
Plåten bör nu utsättas för en stark värme. Man lägger honom derföre med silfversidan uppåt, på en jerntrådsfot fig. 1 och fig. 1 bis, Pl. 1, samt förer spritlampan således derunder att lågan bryter sig emot plåten. Sedan man låtit under fem
eller sex minuter plåtens alla punkter upphettas af lampan, bildar sig på silfrets yta en lätt hvitaktig hinna; man bör då afstadna med upphettningen. Lampvärmen kan utbytas mot koleld, hvilken till och med är fördelaktigare, emedan operationen då går fortare. I detta fall är jerntrådsfoten onödig; ty man lägger då plåten, med silfret uppåt, på en eldtång och förer honom fram och åter öfver elden, tills han blifvit jemnt upphettad öfverallt och silfret betäckt sig med en hvitaktig hinna, såsom nyss är beskrifvet. Plåten bör härefter hastigt afsvalas derigenom, att man lägger den på någon kall kropp, såsom t. ex. ett marmorbord.
Så snart den kallnat, måste han ånyo poleras, hvilket nu likväl ganska lätt åstadkommes, emedan man ej behöfver mer än borttaga den hvitaktiga hinnan, som lagt sig öfver silfret. För detta ändamål siktar man pimssten öfver plåten och gnider den torrt med en bomullstapp; man ombyter som oftast omsorgsfullt dels pimsstenspudret, dels bomullen mot rent. Då silfret blifvit åter blankt, ingnider man detsamma, på sätt ofvanföre blifvit beskrifvet, med utspädd syra och öfverströr ånyo litet rifven pimsten, under det man helt lätt rifver omkring det med en bomullssudd. Syran måste trenne
särskilda gånger användas, och iakttager man derunder noga, att efter hvarje gång öfverströ plåten med pimssten och helt lätt kringrifva denne, torr, med en ren bomullstapp, undvikande att de delar af bomullen, som man med fingrarne vidrört, komma i beröring med plåten, emedan hudens utdunstning skulle åstadkomma fläckar. Man måste äfvenledes akta plåten från fukt af andedrägten, äfvensom från salivstänk. Om man ej har för afsigt att genast fortsätta försöket, öfverstryker man plåten blott tvenne gånger med syra sedan han på beskrifvet sätt varit öfver elden, och man kan då en tid förut hafva undangjordt detta arbete, men måste, och detta oundvikligen, i det ögonblick experimentet skall företagas,
åtminstone en gång öfvergnida plåten med syra samt lätt pimsa honom på ofvannämnde vis. Slutligen borttorkas, medelst en ren bomullstapp, allt pimsdammet från plåtens yta och kanter.
Andra Operationen.
Plansch 2
För denna operation erfordras:
• Det skrin som å planchen, 2, fig. 1och 2 finnes aftecknadt;
• Ett bräde, sådant som fig. 3 å 1:sta planchen utvisar;
• Fyra lister af samma slags metall som plåtarne;
• Ett litet skaft och en dosa med små stift;
• En flaska med Jod.
Sedan man fästat plåten på brädet med biträde af plåtlisterna och några stift, hvilka man med skaftet nedtrycker genom de förra, såsom af planchen 1, fig. 3 närmare ses, slår man joden uti den skål som befinner sig i botten af skrinet. Det är nödigt att joden uti skålen fördelas, på det utdunstningen må ske från en vidsträcktare yta; i annat fall bildar sig midt på plåten regnbågsartade schatteringar som hindra ytan från att blifva jemnt och likformigt betäckt. Man lägger nu brädet med metallen nedåt, på de små falsar som finnas å skrinets fyra hörn samt tillsluter locket. I detta läge lemnas plåten nu så länge, tills ytan betäckt sig med en vacker guldgul hinna. Låter man honom för länge qvarstadna, öfvergår den guldgula betäckningen uti en violette, som måste undvikas, emedan hinnan, så beskaffad, ej är lika känslig för ljuset som i förra händelsen. Om detta öfverdrag deremot ej tilläts blifva tillräckligt gult, skulle afbildningen derå endast med svårighet kunna frambringas. Således måste denna ifrågavarande brandgula betäckning hafva en bestämd nuance, hvilken ensam är fördelaktig för frambringandet af den erforderliga effecten.
Den för denna operation nödiga tid kan ej bestämmas, emedan den beror af flere olika omständigheter. Först och främst af temperaturen i det rum, hvari man befinner sig; ty operationen bör alltid öfverlemnas att sjelfmant försiggå, det vill säga, att den bör ske utan all tillökning af annan yttre värme än den som kan gifvas åt rummet i hvilket man arbetar, i fall detta är för svalt. Högst angeläget vid denna operation är det att skrinets inre temperatur är jemn och likadan med dess yttre; ty i annat fall skulle det hända, att plåten då den flyttades från en kallare plats till en varmare, öfverdrogs med fuktighet, hvilket vore högst skadligt för effecten.
Sedermera bör observeras, att ju mer man begagnar skrinet, dess mindre tid erfordras, emedan träverket då blifvit invändigt genomträngdt af jodgasen, och denna sträfvar oaflåtligt att utveckla sig, samt när den på detta sätt öfvergår från skrinets alla inre delar, utbreder den sig vida jemnare och hastigare; hvilket är en ganska vigtig omständighet. I följd häraf, är det fördelaktigt att ständigt hafva litet jod qvar uti skålen på bottnen af skrinet, och att förvara detta sednare så, att det är skyddadt från fukt.
Det är följakteligen klart, att skrinet är fördelaktigare att begagna sedan det redan användts någon tid, enär operationen dermed då går hastigare. Då i anledning af de orsaker som ofvanföre äro nämnde, man ej kan bestämdt uppgifva den tid, som är nödig för att erhålla detta guldgula öfverdrag (denna tid varierar mellan fem och trettio minuter, sällan längre, om eljest det icke är alltför kallt), finner man att det är nödvändigt att emellanåt undersöka huruvida plåten erhållit den bestämda graden gulhet; men tillika är det maktpåliggande att ljuset ej direct får åtkomma honom.
Det kan inträffa, att plåten färgar sig starkare åt ena ändan än åt den andra; i detta fall bör man, för att jemna lagret, upptaga brädet ur skrinet och ändvända det, under tiden bibehållande samma sida nedåt. Man inflyttar för detta ändamål skrinet uti ett mörkt rum, dit dagsljuset endast svagt intränger genom dörren, hvilken lemnas litet på glent, och då man vill beskåda plåten, samt öppnat skrinets lock, fattar man nu med båda händer brädets yttersta kanter och omvänder det hastigt; det är härvid tillräckligt, att plåten återspeglar något helt svagt upplyst och så mycket som möjligt aflägset föremål; för att man må kunna dömma huruvida den gula färgen är tillräckligt djup. Man måste hastigt åter inlägga plåten i skrinet i fall betäckningen ej ännu erhållit den guldgula färgen; men om den deremot blifvit öfverskriden, är detta öfverdrag odugligt och första operationen måste då ånyo företagas.
Enligt beskrifningen kan denna operation förefalla svår, men med liten öfning lärer man sig inse temmeligen nära huru lång tid blir nödig för erhållandet af den gula färgen, äfvensom att med tillbörlig skyndsamhet taga plåten i ögonsigte, på sådant sätt, att ljuset ej får tid att inverka derpå.
• Det skrin som å planchen, 2, fig. 1och 2 finnes aftecknadt;
• Ett bräde, sådant som fig. 3 å 1:sta planchen utvisar;
• Fyra lister af samma slags metall som plåtarne;
• Ett litet skaft och en dosa med små stift;
• En flaska med Jod.
Sedan man fästat plåten på brädet med biträde af plåtlisterna och några stift, hvilka man med skaftet nedtrycker genom de förra, såsom af planchen 1, fig. 3 närmare ses, slår man joden uti den skål som befinner sig i botten af skrinet. Det är nödigt att joden uti skålen fördelas, på det utdunstningen må ske från en vidsträcktare yta; i annat fall bildar sig midt på plåten regnbågsartade schatteringar som hindra ytan från att blifva jemnt och likformigt betäckt. Man lägger nu brädet med metallen nedåt, på de små falsar som finnas å skrinets fyra hörn samt tillsluter locket. I detta läge lemnas plåten nu så länge, tills ytan betäckt sig med en vacker guldgul hinna. Låter man honom för länge qvarstadna, öfvergår den guldgula betäckningen uti en violette, som måste undvikas, emedan hinnan, så beskaffad, ej är lika känslig för ljuset som i förra händelsen. Om detta öfverdrag deremot ej tilläts blifva tillräckligt gult, skulle afbildningen derå endast med svårighet kunna frambringas. Således måste denna ifrågavarande brandgula betäckning hafva en bestämd nuance, hvilken ensam är fördelaktig för frambringandet af den erforderliga effecten.
Den för denna operation nödiga tid kan ej bestämmas, emedan den beror af flere olika omständigheter. Först och främst af temperaturen i det rum, hvari man befinner sig; ty operationen bör alltid öfverlemnas att sjelfmant försiggå, det vill säga, att den bör ske utan all tillökning af annan yttre värme än den som kan gifvas åt rummet i hvilket man arbetar, i fall detta är för svalt. Högst angeläget vid denna operation är det att skrinets inre temperatur är jemn och likadan med dess yttre; ty i annat fall skulle det hända, att plåten då den flyttades från en kallare plats till en varmare, öfverdrogs med fuktighet, hvilket vore högst skadligt för effecten.
Sedermera bör observeras, att ju mer man begagnar skrinet, dess mindre tid erfordras, emedan träverket då blifvit invändigt genomträngdt af jodgasen, och denna sträfvar oaflåtligt att utveckla sig, samt när den på detta sätt öfvergår från skrinets alla inre delar, utbreder den sig vida jemnare och hastigare; hvilket är en ganska vigtig omständighet. I följd häraf, är det fördelaktigt att ständigt hafva litet jod qvar uti skålen på bottnen af skrinet, och att förvara detta sednare så, att det är skyddadt från fukt.
Det är följakteligen klart, att skrinet är fördelaktigare att begagna sedan det redan användts någon tid, enär operationen dermed då går hastigare. Då i anledning af de orsaker som ofvanföre äro nämnde, man ej kan bestämdt uppgifva den tid, som är nödig för att erhålla detta guldgula öfverdrag (denna tid varierar mellan fem och trettio minuter, sällan längre, om eljest det icke är alltför kallt), finner man att det är nödvändigt att emellanåt undersöka huruvida plåten erhållit den bestämda graden gulhet; men tillika är det maktpåliggande att ljuset ej direct får åtkomma honom.
Det kan inträffa, att plåten färgar sig starkare åt ena ändan än åt den andra; i detta fall bör man, för att jemna lagret, upptaga brädet ur skrinet och ändvända det, under tiden bibehållande samma sida nedåt. Man inflyttar för detta ändamål skrinet uti ett mörkt rum, dit dagsljuset endast svagt intränger genom dörren, hvilken lemnas litet på glent, och då man vill beskåda plåten, samt öppnat skrinets lock, fattar man nu med båda händer brädets yttersta kanter och omvänder det hastigt; det är härvid tillräckligt, att plåten återspeglar något helt svagt upplyst och så mycket som möjligt aflägset föremål; för att man må kunna dömma huruvida den gula färgen är tillräckligt djup. Man måste hastigt åter inlägga plåten i skrinet i fall betäckningen ej ännu erhållit den guldgula färgen; men om den deremot blifvit öfverskriden, är detta öfverdrag odugligt och första operationen måste då ånyo företagas.
Enligt beskrifningen kan denna operation förefalla svår, men med liten öfning lärer man sig inse temmeligen nära huru lång tid blir nödig för erhållandet af den gula färgen, äfvensom att med tillbörlig skyndsamhet taga plåten i ögonsigte, på sådant sätt, att ljuset ej får tid att inverka derpå.
Plansch 3
Då plåten bekommit den nödvändiga nuancen af gult, måste brädet instängas uti ramen, fig. 4, planchen 3, tillhörande en camera obscura. Man måste derunder akta plåten från dagsljuset; fördenskull kan rummet upplysas medelst ett talg- eller vaxljus, emedan skenet af ett sådant har mindre kraft. Emedlertid får detta sken ingalunda för länge träffa plåten, ty det lemnar spår efter sig derå.
Man kommer härefter till den 3:dje operationen, hvilken verkställes medelst camera obscura. Den tredje operationen måste så hastigt som möjligt omedelbart följa på den andra, och aldrig dem emellan lemnas en timmas uppehåll; efter denna tiderymd har nemligen jodens förening med silfret icke mera samma egenskaper.
Försigtighetsmått.
Innan man betjenar sig af skrinet, bör man aftorka detsamma väl och omstjelpa det, för att uttömma alla små particlar jod som hafva kunnat blifvit spilda ur skålen, hvarvid man aktar sig att vidröra joden, på det den ej må befläcka fingrarne. Skålen bör vara betäckt med ett flor, utspändt å en ring; för reglerandet af jodens utdunstning och att hindra lufttryckningen, vid stängningen af skrinets lock att kasta jodparticlar upp mot plåten och derå göra starka fläckar. Man måste emedlertid alltid ganska sakta tillstänga lådan, på det ej damm må invändigt sättas i rörelse, hvaraf joddunsterne kunde upptagas.
Man kommer härefter till den 3:dje operationen, hvilken verkställes medelst camera obscura. Den tredje operationen måste så hastigt som möjligt omedelbart följa på den andra, och aldrig dem emellan lemnas en timmas uppehåll; efter denna tiderymd har nemligen jodens förening med silfret icke mera samma egenskaper.
Försigtighetsmått.
Innan man betjenar sig af skrinet, bör man aftorka detsamma väl och omstjelpa det, för att uttömma alla små particlar jod som hafva kunnat blifvit spilda ur skålen, hvarvid man aktar sig att vidröra joden, på det den ej må befläcka fingrarne. Skålen bör vara betäckt med ett flor, utspändt å en ring; för reglerandet af jodens utdunstning och att hindra lufttryckningen, vid stängningen af skrinets lock att kasta jodparticlar upp mot plåten och derå göra starka fläckar. Man måste emedlertid alltid ganska sakta tillstänga lådan, på det ej damm må invändigt sättas i rörelse, hvaraf joddunsterne kunde upptagas.
Tredje Operationen.
Plansch 4
Den för denna operation nödiga inrättning, inskränker sig till en camera obscura. Se planchen 4, fig. 1, 2. Denna operation är den, hvilken af naturen sjelfmant verkställes uti camera obscura. Man måste så noga som möjligt välja sådane föremål som äro af solen belysta, emedan operationen i sådant fall går hastigast. Man begriper lätteligen, att då denna operation endast åstadkommes genom ljusets inverkan; denna inverkan är så mycket hastigare i samma förhållande som föremålen äro starkare upplyste, och ju mera de till sin natur äro hvita.
Sedan camera obscuran blifvit ställd midt emot den synpukt eller de föremål, hvars afbild man önskar finna, blir hufvudsaken att inrikta glasets focus med noggrannhet, det vill säga så, att föremålen blifva skarpt framställde, och hvilket vinnes genom inskjutande eller utdragning af den infattning, hvilken uppbär det slipade glaset som emottager naturbilden. Då man erhållit stor tydlighet, fäster man den flyttbara delen af cameran, medelst en ställskruf, enkomt inrättad för detta ändamål, derpå uttager man spegeln med aktsamhet att icke rubba sjelfva cameran och utbyter honom emot den apparat som innehåller plåten och som fullkomligt upptager spegelns rum *. Då denna apparat blifvit väl fästad medelst små vred af koppar, stänges öppningen till cameran, hvarefter de innanföre varande dörrarne af apparaten öppnas med tillhjelp af tvenne halfcirkelbågar. Nu befinner sig plåten i ordning att emottaga intrycket af den utsigt eller de föremål man valt. Det behöfs endast att öppna locket eller skottet för camerans glas och å ett ur observera och räkna minuterne.
*) Se vidare beskrifningen af plancherne, längre fram. Öfvers. anm.
Denna operation är ganska kinkig, enär ingenting deraf är synligt, och ingen möjlighet finnes att bestämma den nödiga tiden för afbildningen, emedan den beror helt och hållet af ljusets intensitet hos de föremål man vill återgifva; denna tid kan uti Paris variera från 3 till 30 minuter högst.
Man måste äfvenledes erindra, att årstiderne, likasom dagens timmar, hafva betydligt inflytande å operationens hastighet. De mest gynnsamma stunder äro klockan mellan sju och tre; och hvad man erhåller i Paris under 3 eller 4 minuter i Juni och Juli månader, erfordras 5 eller 6 minuter under Maj och Augusti, 7 eller 8 i April och September, och i förhållande derefter, allt efter som årstiderna skrida. Detta är likväl endast en allmän uppgift för de mest belyste föremål, ty det inträffar ofta, att 20 minuter behöfvas under de mest gynnsamma månaderne, i fall föremålen helt och hållet ligga i half-skugga.
Man finner enligt hvad som blifvit anfördt, att det är omöjligt, att med noggranhet afmäta den nödiga tiden för erhållandet af afbildningen; men med liten öfning kommer man lätt att lära sig det. Man inser att i södra Frankrike och i allmänhet i alla länder hvarest solljuset har stor styrka, såsom i Spanien, Italien o. s. v., producerandet bör kunna ske mycket hastigare. Det är äfvenväl ganska angeläget, att icke öfverskrida den nödiga tiden för afbildningen ; emedan dagrarne ej derigenom blifva mera hvita, utan deremot svartna genom för långvarig inverkan af ljuset. Om åter tiden ej vore tillräcklig, så skulle bilden blifva helt obestämd och utan alla detaljer.
Om man antager att vid första försöket det fel blifvit begånget, att man antingen uttagit plåten för snart eller lemnat den för länge qvar, bör man genast derpå begynna ett nytt, och man är då mera säker att träffa rätta tiden; det är dessutom nyttigt för erhållandet af mera öfning, att några försök göras *).
*) Det tyckes, att följande bör blifva ett enkelt hjelpmedel till afhjelpandet af svårigheterna vid denna vigtiga operation. En af de fyra med plåten likartade och lika behandlade metalllistorne , hvarmed den qvarhålles vid brädet, häftas vid ena ändan med ett infälldt vred, och endast dess yttersta andra ända, (som kan vara rundfilad å kanten) genomträdes med en stift. Denna plåtlist kan då vid brädets inläggande uti ramen med dörrarne, vridas utöfver brädets kant och lemnas hvilande uti en försänkning bakom ramen, så att han ligger utåt ena sidan, men försedd med en tjenlig betäckning mot ljusets inverkan. Då ramen inskjutes i cameran , stadnar plåtlisten med sitt fodral utanföre, för att sedermera aftäckas och utsättas för ljusets inverkan, samtidigt med plåten, och blir derigenom tjenlig att utanföre användas såsom en regulator, efter hvars då och då styckevis aftäckta yta, antingen omedelbarligen, eller medelst någon enkel och hastig kemisk behandling, den inre operationens fortgång bör kunna bedömmas. Öfvers. anm.
Samma försigtighetsmått som med jodbetäckningen måste härstädes iakttagas. Man måste skynda sig att låta profvet undergå den fjerde operationen så snart den utkommit ur cameran. Man får aldrig dröja dermed under någon timmas förlopp, och man är långt mera säker om ett godt resultat om man genast kan fortsätta arbetet.
Sedan camera obscuran blifvit ställd midt emot den synpukt eller de föremål, hvars afbild man önskar finna, blir hufvudsaken att inrikta glasets focus med noggrannhet, det vill säga så, att föremålen blifva skarpt framställde, och hvilket vinnes genom inskjutande eller utdragning af den infattning, hvilken uppbär det slipade glaset som emottager naturbilden. Då man erhållit stor tydlighet, fäster man den flyttbara delen af cameran, medelst en ställskruf, enkomt inrättad för detta ändamål, derpå uttager man spegeln med aktsamhet att icke rubba sjelfva cameran och utbyter honom emot den apparat som innehåller plåten och som fullkomligt upptager spegelns rum *. Då denna apparat blifvit väl fästad medelst små vred af koppar, stänges öppningen till cameran, hvarefter de innanföre varande dörrarne af apparaten öppnas med tillhjelp af tvenne halfcirkelbågar. Nu befinner sig plåten i ordning att emottaga intrycket af den utsigt eller de föremål man valt. Det behöfs endast att öppna locket eller skottet för camerans glas och å ett ur observera och räkna minuterne.
*) Se vidare beskrifningen af plancherne, längre fram. Öfvers. anm.
Denna operation är ganska kinkig, enär ingenting deraf är synligt, och ingen möjlighet finnes att bestämma den nödiga tiden för afbildningen, emedan den beror helt och hållet af ljusets intensitet hos de föremål man vill återgifva; denna tid kan uti Paris variera från 3 till 30 minuter högst.
Man måste äfvenledes erindra, att årstiderne, likasom dagens timmar, hafva betydligt inflytande å operationens hastighet. De mest gynnsamma stunder äro klockan mellan sju och tre; och hvad man erhåller i Paris under 3 eller 4 minuter i Juni och Juli månader, erfordras 5 eller 6 minuter under Maj och Augusti, 7 eller 8 i April och September, och i förhållande derefter, allt efter som årstiderna skrida. Detta är likväl endast en allmän uppgift för de mest belyste föremål, ty det inträffar ofta, att 20 minuter behöfvas under de mest gynnsamma månaderne, i fall föremålen helt och hållet ligga i half-skugga.
Man finner enligt hvad som blifvit anfördt, att det är omöjligt, att med noggranhet afmäta den nödiga tiden för erhållandet af afbildningen; men med liten öfning kommer man lätt att lära sig det. Man inser att i södra Frankrike och i allmänhet i alla länder hvarest solljuset har stor styrka, såsom i Spanien, Italien o. s. v., producerandet bör kunna ske mycket hastigare. Det är äfvenväl ganska angeläget, att icke öfverskrida den nödiga tiden för afbildningen ; emedan dagrarne ej derigenom blifva mera hvita, utan deremot svartna genom för långvarig inverkan af ljuset. Om åter tiden ej vore tillräcklig, så skulle bilden blifva helt obestämd och utan alla detaljer.
Om man antager att vid första försöket det fel blifvit begånget, att man antingen uttagit plåten för snart eller lemnat den för länge qvar, bör man genast derpå begynna ett nytt, och man är då mera säker att träffa rätta tiden; det är dessutom nyttigt för erhållandet af mera öfning, att några försök göras *).
*) Det tyckes, att följande bör blifva ett enkelt hjelpmedel till afhjelpandet af svårigheterna vid denna vigtiga operation. En af de fyra med plåten likartade och lika behandlade metalllistorne , hvarmed den qvarhålles vid brädet, häftas vid ena ändan med ett infälldt vred, och endast dess yttersta andra ända, (som kan vara rundfilad å kanten) genomträdes med en stift. Denna plåtlist kan då vid brädets inläggande uti ramen med dörrarne, vridas utöfver brädets kant och lemnas hvilande uti en försänkning bakom ramen, så att han ligger utåt ena sidan, men försedd med en tjenlig betäckning mot ljusets inverkan. Då ramen inskjutes i cameran , stadnar plåtlisten med sitt fodral utanföre, för att sedermera aftäckas och utsättas för ljusets inverkan, samtidigt med plåten, och blir derigenom tjenlig att utanföre användas såsom en regulator, efter hvars då och då styckevis aftäckta yta, antingen omedelbarligen, eller medelst någon enkel och hastig kemisk behandling, den inre operationens fortgång bör kunna bedömmas. Öfvers. anm.
Samma försigtighetsmått som med jodbetäckningen måste härstädes iakttagas. Man måste skynda sig att låta profvet undergå den fjerde operationen så snart den utkommit ur cameran. Man får aldrig dröja dermed under någon timmas förlopp, och man är långt mera säker om ett godt resultat om man genast kan fortsätta arbetet.
Fjerde Operationen.
Plansch 5
Man behöfver för denna operation:
• En flaska med qvicksilfver, innehållande minst 2 kilogr.;
• En spritlampa;
• En apparat, sådan figg. 1, 2 och 3 å planchen 5 utvisar;
• En glastratt med lång pip.
Man häller, med tillhjelp af tratten, qvicksilfret i den skål som befinnes å bottnen af inrättningen, och till en vederbörlig qvantitet för att termometerns kula dermed må blifva betäckt. För detta ändamål erfordras inemot en kilogr. Brädet med plåten uttages ur apparaten, planchen 3, fig. 4, som skyddar den mot dagsljusets åtkomst, och man inskjuter detsamma mellan falsarne, på det svarta brädet fig. 1, planchen 5;
man lägger derpå det svarta brädet in i apparaten, å särskilda lister, som uppbära detsamma uti en lutning af 45 grader, med metallplåten nedåt, så att han genom glasfönstret kan betraktas; derefter tillslutes apparatens lock ganska sakta, på det ej den skakade luften må stänka upp små particlar af qvicksilfret.
Då allt således blifvit ordnadt, påtändes spritlampan och man lemnar henne å sin plats (under qvicksilfret) tills dess thermometern, hvars kula är nedsänkt i qvicksilfret, och hvars rör utgår genom lådan, utvisar 60 grader värme (enl. Celsii), hvarpå man hastigt drager undan lampan. Om thermometern hastigt stigit, fortfar den att höja sig utan lamplågans biträde; men man måste förekomma , att han ej öfverstiger 75 grader.
Aftrycket af naturbilden finnes nu på plåten, men den är ej synlig; det är först efter några minuters tid som den börjar visa sig, hvarom man kan öfvertyga sig genom att beskåda plåten genom glaset och derunder belysa den med ett ljus, hvars sken man likväl ej för länge far låta hvila derå, emedan det skulle lemna spår efter sig.
Aftrycket måste sålunda lemnas, tills thermometern fallit till 45 grader; då uttager man detsamma; och denna operation är fulländad.
Då föremålen äro starkt belysta och man låtit ljuset verka något för länge uti cameran, händer det att denna operation är slutad redan innan thermometern fallit till 55 grader; man undersöker sådant genom glaset.
Det är nödvändigt efter hvarje operation, att väl aftorka apparaten för att derifrån afskilja det tunna lager qvicksilfver, som i allmänhet deröfver utbreder sig. Man måste äfven sorgfälligt aftorka det svarta brädet för att icke derpå något qvicksilfver må qvarstadna. Då man är nödgad att inpacka apparaten i och för transporter, hälles det i skålen varande qvicksilfret åter i flaskan, derigenom att lådan lutas och qvicksilfret utrinner genom en liten kran-tapp, gjord för detta ändamål.
Man kan betrakta aftrycket vid ett svagt dagsljus för att öfvertyga sig om det väl lyckats. Plåten befrias från brädet genom frånskiljandet af de fyra plåtrimsorna, hvilka sednare efter hvarje försök rengöras med pimssten och litet vatten. Man inser att denna rengöring är nödvändig, emedan dessa små metallrimsor ej allenast äro betäckte med ett jodlager utan äfven hafva erhållit en del af bilden. Plåten lägges på en låda med trädlister, sådan fig. 3, planchen 2 visar, tills man kan låta den undergå den 5:te och sista operationen, hvilken man ej behöfver omedelbart derefter vidtaga, ty afbilden kan i detta tillstånd bevaras under flere månaders tid, utan att undergå någon förändring, allenast man derunder aktar sig att betrakta den för ofta eller vid starkt ljus.
• En flaska med qvicksilfver, innehållande minst 2 kilogr.;
• En spritlampa;
• En apparat, sådan figg. 1, 2 och 3 å planchen 5 utvisar;
• En glastratt med lång pip.
Man häller, med tillhjelp af tratten, qvicksilfret i den skål som befinnes å bottnen af inrättningen, och till en vederbörlig qvantitet för att termometerns kula dermed må blifva betäckt. För detta ändamål erfordras inemot en kilogr. Brädet med plåten uttages ur apparaten, planchen 3, fig. 4, som skyddar den mot dagsljusets åtkomst, och man inskjuter detsamma mellan falsarne, på det svarta brädet fig. 1, planchen 5;
man lägger derpå det svarta brädet in i apparaten, å särskilda lister, som uppbära detsamma uti en lutning af 45 grader, med metallplåten nedåt, så att han genom glasfönstret kan betraktas; derefter tillslutes apparatens lock ganska sakta, på det ej den skakade luften må stänka upp små particlar af qvicksilfret.
Då allt således blifvit ordnadt, påtändes spritlampan och man lemnar henne å sin plats (under qvicksilfret) tills dess thermometern, hvars kula är nedsänkt i qvicksilfret, och hvars rör utgår genom lådan, utvisar 60 grader värme (enl. Celsii), hvarpå man hastigt drager undan lampan. Om thermometern hastigt stigit, fortfar den att höja sig utan lamplågans biträde; men man måste förekomma , att han ej öfverstiger 75 grader.
Aftrycket af naturbilden finnes nu på plåten, men den är ej synlig; det är först efter några minuters tid som den börjar visa sig, hvarom man kan öfvertyga sig genom att beskåda plåten genom glaset och derunder belysa den med ett ljus, hvars sken man likväl ej för länge far låta hvila derå, emedan det skulle lemna spår efter sig.
Aftrycket måste sålunda lemnas, tills thermometern fallit till 45 grader; då uttager man detsamma; och denna operation är fulländad.
Då föremålen äro starkt belysta och man låtit ljuset verka något för länge uti cameran, händer det att denna operation är slutad redan innan thermometern fallit till 55 grader; man undersöker sådant genom glaset.
Det är nödvändigt efter hvarje operation, att väl aftorka apparaten för att derifrån afskilja det tunna lager qvicksilfver, som i allmänhet deröfver utbreder sig. Man måste äfven sorgfälligt aftorka det svarta brädet för att icke derpå något qvicksilfver må qvarstadna. Då man är nödgad att inpacka apparaten i och för transporter, hälles det i skålen varande qvicksilfret åter i flaskan, derigenom att lådan lutas och qvicksilfret utrinner genom en liten kran-tapp, gjord för detta ändamål.
Man kan betrakta aftrycket vid ett svagt dagsljus för att öfvertyga sig om det väl lyckats. Plåten befrias från brädet genom frånskiljandet af de fyra plåtrimsorna, hvilka sednare efter hvarje försök rengöras med pimssten och litet vatten. Man inser att denna rengöring är nödvändig, emedan dessa små metallrimsor ej allenast äro betäckte med ett jodlager utan äfven hafva erhållit en del af bilden. Plåten lägges på en låda med trädlister, sådan fig. 3, planchen 2 visar, tills man kan låta den undergå den 5:te och sista operationen, hvilken man ej behöfver omedelbart derefter vidtaga, ty afbilden kan i detta tillstånd bevaras under flere månaders tid, utan att undergå någon förändring, allenast man derunder aktar sig att betrakta den för ofta eller vid starkt ljus.
Femte Operationen.
Plansch 6
Ändamålet med femte operationen är att befria plåten från jodbetäckningen, hvilken eljest, i fall aftrycket utställes länge för ljuset, skulle fortfara att decomponeras och förstöra bilden.
Man behöfver för denna operation:
• Vatten, mättadt med hafssalt, eller en svag lösning undersvafvelsyrligt Natron;
• Den apparat, som är beskrifven vid planchen 6, fig. 4 och 4 bis;
• Tvenne fat af förtennt koppar, planchen 6, fig. 2 och 2 bis.
• En kanna med distilleradt vatten.
För att borttaga jodlagret, tages vanligt koksalt, som tömmes uti en bägare eller butelj med vid hals; man fyller buteljen till en fjerdedel dermed och dess återstående del med klart vatten. För att underlätta lösningen, skakar man då och då på buteljen. Då vattnet fullkomligt är mättadt, det vill säga: då det ej kan upplösa mera salt, silas det genom gråpapper, på det ingen orenlighet må deri qvarblifva samt för att få det fullkomligen klart. Man tillagar detta saltvatten i förväg, i tillräcklig qvantitet, och förvarar det i korkade buteljer, hvarigenom undvikes att göra nytt för hvarje experiment.
Man häller uti det ena fatet af detta saltvatten till inemot 3 contimeters höjd, och fyller det andra med vanligt rent vatten. Dessa båda vätskor upphettar man, likväl utan att bringa dem i kokning.
Man kan i stället för koksaltlösningen använda en lösning af undersvafvelsyrligt natron; denna sednare så mycket heldre, emedan den fullkomligen borttager joden, hvilket ej alltid uträttas medelst koksaltlösningen, i synnerhet när afbildningen skett med längre tidsutdrägt. För öfrigt är operationen en och densamma med begge solutionerne; den med det undersvafvelsyrliga natronet behöfver ej värmas, och kräfves deraf en något mindre qvantitet, emedan det är tillräckligt att plåten deraf kan täckas å bottnen af fatet.
Till börja med, neddoppas plåten i det rena vattnet, som innehålles i ena fatet. Man måste allenast nedföra honom, utan att släppa honom, och genast draga den tillbaka; ty det är tillräckligt att plåtens yta blifvit betäckt af vattnet; hvarefter man, utan att låta den torka, doppar den i saltvattnet. Om man ej först nedstuckit honom uti det rena vattnet innan den nedfördes uti solutionen, skulle denna sistnämnde hafva åstadkommit outplånliga fläckar. För att befordra verksamheten hos lösningen, som skall frånskilja joden, rörer man med biträde af små förtennade kopparkrokar, fig. 3, planchen 6, plåten flere gånger upp och ned utan att höja den öfver vätskan. Så snart den gula färgen helt och hållet försvunnit, upptages plåten medelst att man sammanklämmer händerna emot dess ytterkanter, och endast fattar dessa på tjockleken, (på det att fingrarne ej må komma i beröring med teckningen), och nedsänkes han genast uti det första rena vattnet.
Härpå använder man inrättningen planchen 6, fig. 4 och 4 bis, och kannan, planchen 6, fig. 5, hvilken bör vara väl ren och hvaruti man uppkokat distilleradt vatten. Man upptager plåten från vattenfatet och lägger den på det lutande brädet, planchen 6, fig. 4, hvarefter man, utan att låta honom få torka, slår öfver dess yta från öfre kanten af brädet, det helt heta distillerade vattnet, som likväl ej får vara kokande, och detta på sådant sätt, att vattnet under uthällandet bildar ett litet fall öfver hela teckningens yta samt bortförer med sig all saltlösning, hvilken redan är försvagad genom plåtens nedsänkning uti första fatet*
* Om man använder undersvafvelsyrligt natron, bör det distillerade vattnet som slås öfver plåten vara mindre hett än då koksaltlösning begagnas.Förf. anm.
Man behöfver minst en litre distilleradt vatten för en bild af den uppgifna storleken. Det är sällsynt, att sedan man slagit denna qvantitet hett vatten öfver ritningen, ju icke några droppar qvarstadna ofvanpå plåten. I detta fall måste man hasta att frånskilja dessa droppar, innan de fått tid att torka, ty de kunde innehålla några particlar salt eller till och med jod; man borttager dem genom att med munnen starkt blåsa på plåten.
Man inser af huru mycken vigt det är, att det vatten, hvaraf man sig betjenar för denna sköljning, är rent, ty under torkningen på plåtens yta, oaktadt hela hastigheten hvarmed det runnit, skulle, derest vattnet i sig innehöll något ämne upplöst, otaliga och outplånliga fläckar framställa sig på bilden.
För att försäkra sig om vattnets användbarhet för denna tvättning, stänker man en droppa deraf på en blank plåt, och om den förra, sedan man låtit henne afdunsta, med biträde af värme, ej qvarlemnar någon fläck, kan man utan fruktan använda vattnet. Distilleradt vatten lemnar inga spår efter sig.
Efter denna tvättning är experimentet slutadt; det återstår endast att bevara taflan från damm och dunster, som kunna förmörka silfret. Qvicksilfret, som tecknar bilderne, är till en del decomponeradt; det sammanhänger med silfret och motstår vattnet som slås deröfver, men kan ej uthärda någon gnidning.
För att bevara taflorne, måste man sätta dem under glas och klistra eller kitta dem i kanterne; de blifva då oföränderliga äfven för sjelfva solskenet.
Som det är möjligt att man på resor ej kan företaga sig taflornas infattning, kan man bevara dem fullkomligt likaväl, genom att innesluta dem uti en låda sådan som planchen 2, fig. 3 utvisar. Man kan för mera säkerhets skull limma smala pappersremsor öfver lockets fogningar*).
*) Författaren har försökt skydda taflorna medelst åtskilliga fernissor, erhållna af bernsten, copal, cautschuh, vax och åtskilliga kådarter; men han har märkt, att genom användandet af någon slags fernissa, taflornes dagrar blifvit betydligen försvagade och på samma gång de kraftiga ställena fördunklade. Till denna olägenhet kom ytterligare, att qvicksilfret fördelades genom att förena sig med den begagnade fernissan; denna verkan, som ej började visa sig förr än 2 eller 3 månader efteråt, slutade med att helt och hållet förstöra taflan. För öfrigt var det tillräckligt för författaren att förkasta alla fernissors bruk helt och hållet, då deras användande förstörde dagrarnes kraft, enär den mest önskvärda fullkomligheten af hela proceduren beslår just i sättet att föröka dessas styrka.Förf. anm.
Det är nödvändigt säga, att de pläterade plåtarne kunna begagnas flera gånger, så länge kopparen ej framblänker. Men det är högst magtpåliggande, att för hvarje gång borttaga qvicksilfret, på sätt man anfört, medelst pimssten och olja, under det bomullssudden ofta ombytes; ty qvicksilfret vill eljest sluteligen hänga fast vid silfret, och de afbildningar man erhåller uti en dylik almalgamering äro ständigt ofullkomliga, emedan styrka och skarphet fattas dem.
Man behöfver för denna operation:
• Vatten, mättadt med hafssalt, eller en svag lösning undersvafvelsyrligt Natron;
• Den apparat, som är beskrifven vid planchen 6, fig. 4 och 4 bis;
• Tvenne fat af förtennt koppar, planchen 6, fig. 2 och 2 bis.
• En kanna med distilleradt vatten.
För att borttaga jodlagret, tages vanligt koksalt, som tömmes uti en bägare eller butelj med vid hals; man fyller buteljen till en fjerdedel dermed och dess återstående del med klart vatten. För att underlätta lösningen, skakar man då och då på buteljen. Då vattnet fullkomligt är mättadt, det vill säga: då det ej kan upplösa mera salt, silas det genom gråpapper, på det ingen orenlighet må deri qvarblifva samt för att få det fullkomligen klart. Man tillagar detta saltvatten i förväg, i tillräcklig qvantitet, och förvarar det i korkade buteljer, hvarigenom undvikes att göra nytt för hvarje experiment.
Man häller uti det ena fatet af detta saltvatten till inemot 3 contimeters höjd, och fyller det andra med vanligt rent vatten. Dessa båda vätskor upphettar man, likväl utan att bringa dem i kokning.
Man kan i stället för koksaltlösningen använda en lösning af undersvafvelsyrligt natron; denna sednare så mycket heldre, emedan den fullkomligen borttager joden, hvilket ej alltid uträttas medelst koksaltlösningen, i synnerhet när afbildningen skett med längre tidsutdrägt. För öfrigt är operationen en och densamma med begge solutionerne; den med det undersvafvelsyrliga natronet behöfver ej värmas, och kräfves deraf en något mindre qvantitet, emedan det är tillräckligt att plåten deraf kan täckas å bottnen af fatet.
Till börja med, neddoppas plåten i det rena vattnet, som innehålles i ena fatet. Man måste allenast nedföra honom, utan att släppa honom, och genast draga den tillbaka; ty det är tillräckligt att plåtens yta blifvit betäckt af vattnet; hvarefter man, utan att låta den torka, doppar den i saltvattnet. Om man ej först nedstuckit honom uti det rena vattnet innan den nedfördes uti solutionen, skulle denna sistnämnde hafva åstadkommit outplånliga fläckar. För att befordra verksamheten hos lösningen, som skall frånskilja joden, rörer man med biträde af små förtennade kopparkrokar, fig. 3, planchen 6, plåten flere gånger upp och ned utan att höja den öfver vätskan. Så snart den gula färgen helt och hållet försvunnit, upptages plåten medelst att man sammanklämmer händerna emot dess ytterkanter, och endast fattar dessa på tjockleken, (på det att fingrarne ej må komma i beröring med teckningen), och nedsänkes han genast uti det första rena vattnet.
Härpå använder man inrättningen planchen 6, fig. 4 och 4 bis, och kannan, planchen 6, fig. 5, hvilken bör vara väl ren och hvaruti man uppkokat distilleradt vatten. Man upptager plåten från vattenfatet och lägger den på det lutande brädet, planchen 6, fig. 4, hvarefter man, utan att låta honom få torka, slår öfver dess yta från öfre kanten af brädet, det helt heta distillerade vattnet, som likväl ej får vara kokande, och detta på sådant sätt, att vattnet under uthällandet bildar ett litet fall öfver hela teckningens yta samt bortförer med sig all saltlösning, hvilken redan är försvagad genom plåtens nedsänkning uti första fatet*
* Om man använder undersvafvelsyrligt natron, bör det distillerade vattnet som slås öfver plåten vara mindre hett än då koksaltlösning begagnas.Förf. anm.
Man behöfver minst en litre distilleradt vatten för en bild af den uppgifna storleken. Det är sällsynt, att sedan man slagit denna qvantitet hett vatten öfver ritningen, ju icke några droppar qvarstadna ofvanpå plåten. I detta fall måste man hasta att frånskilja dessa droppar, innan de fått tid att torka, ty de kunde innehålla några particlar salt eller till och med jod; man borttager dem genom att med munnen starkt blåsa på plåten.
Man inser af huru mycken vigt det är, att det vatten, hvaraf man sig betjenar för denna sköljning, är rent, ty under torkningen på plåtens yta, oaktadt hela hastigheten hvarmed det runnit, skulle, derest vattnet i sig innehöll något ämne upplöst, otaliga och outplånliga fläckar framställa sig på bilden.
För att försäkra sig om vattnets användbarhet för denna tvättning, stänker man en droppa deraf på en blank plåt, och om den förra, sedan man låtit henne afdunsta, med biträde af värme, ej qvarlemnar någon fläck, kan man utan fruktan använda vattnet. Distilleradt vatten lemnar inga spår efter sig.
Efter denna tvättning är experimentet slutadt; det återstår endast att bevara taflan från damm och dunster, som kunna förmörka silfret. Qvicksilfret, som tecknar bilderne, är till en del decomponeradt; det sammanhänger med silfret och motstår vattnet som slås deröfver, men kan ej uthärda någon gnidning.
För att bevara taflorne, måste man sätta dem under glas och klistra eller kitta dem i kanterne; de blifva då oföränderliga äfven för sjelfva solskenet.
Som det är möjligt att man på resor ej kan företaga sig taflornas infattning, kan man bevara dem fullkomligt likaväl, genom att innesluta dem uti en låda sådan som planchen 2, fig. 3 utvisar. Man kan för mera säkerhets skull limma smala pappersremsor öfver lockets fogningar*).
*) Författaren har försökt skydda taflorna medelst åtskilliga fernissor, erhållna af bernsten, copal, cautschuh, vax och åtskilliga kådarter; men han har märkt, att genom användandet af någon slags fernissa, taflornes dagrar blifvit betydligen försvagade och på samma gång de kraftiga ställena fördunklade. Till denna olägenhet kom ytterligare, att qvicksilfret fördelades genom att förena sig med den begagnade fernissan; denna verkan, som ej började visa sig förr än 2 eller 3 månader efteråt, slutade med att helt och hållet förstöra taflan. För öfrigt var det tillräckligt för författaren att förkasta alla fernissors bruk helt och hållet, då deras användande förstörde dagrarnes kraft, enär den mest önskvärda fullkomligheten af hela proceduren beslår just i sättet att föröka dessas styrka.Förf. anm.
Det är nödvändigt säga, att de pläterade plåtarne kunna begagnas flera gånger, så länge kopparen ej framblänker. Men det är högst magtpåliggande, att för hvarje gång borttaga qvicksilfret, på sätt man anfört, medelst pimssten och olja, under det bomullssudden ofta ombytes; ty qvicksilfret vill eljest sluteligen hänga fast vid silfret, och de afbildningar man erhåller uti en dylik almalgamering äro ständigt ofullkomliga, emedan styrka och skarphet fattas dem.
Förklaring öfver Plancherne.
Planchen I.
Fig. 1 föreställer en trefot af jerntråd, sedd ofvanifrån; fig. 1 bis visar samma trefot, sedd bakifrån; den tjenar till att understödja plåtarne under det man upphettar dem, medelst spritlampan B, fig. 6. A. Huf för att hindra spriten bortdunsta, under det man ej begagnar lampan.
Fig. 2. Ett pläteradt blad, hvarpå experimentet göres; dess storlek är 216 millimeter till 164 millimeter. För att göra försök i större scala, måste man öka ej allenast focaldistancen för objectivglaset, utan äfven hela apparatens storlek.
Fig. 2 bis. Plåten, sedd på kant; han kan vara helt tunn; hufvudsaken är att den är väl plan.
Fig. 3. Bräde, hvarpå man fäster plåten, häftande honom medelst fyra smala lister (B) af pläterad koppar af samma storlek som plåten; man fäster dessa lister med små stift, hvilka man nedtrycker uti hålen (D), medelst ett skaft, fig. 5. Listerne, hvilka lika jemnt med plåtens yta qvarhålla den endast medelst ofvanpå dem fastlödda hakar, dessa små lister hafva för ändamål hufvudsakligen att lätta det likformiga utbredandet af jodlagret, hvilket utan dem, skulle blifva vida kraftigare på kanterne än midt på plåten. Fig. 3 bis. Samma bräde, sedt på kant.
Fig, 4. Musselinspåsen, som innehåller den finrifna pimsstenen. Obs, Scalan som befinnes nedtill å planchen 2, tjenar för alla de öfriga.
OBS: Planscherna 1–2 är här i rätt ordning och ej förväxlade som i boken. Pär 2009.
Fig. 1 föreställer en trefot af jerntråd, sedd ofvanifrån; fig. 1 bis visar samma trefot, sedd bakifrån; den tjenar till att understödja plåtarne under det man upphettar dem, medelst spritlampan B, fig. 6. A. Huf för att hindra spriten bortdunsta, under det man ej begagnar lampan.
Fig. 2. Ett pläteradt blad, hvarpå experimentet göres; dess storlek är 216 millimeter till 164 millimeter. För att göra försök i större scala, måste man öka ej allenast focaldistancen för objectivglaset, utan äfven hela apparatens storlek.
Fig. 2 bis. Plåten, sedd på kant; han kan vara helt tunn; hufvudsaken är att den är väl plan.
Fig. 3. Bräde, hvarpå man fäster plåten, häftande honom medelst fyra smala lister (B) af pläterad koppar af samma storlek som plåten; man fäster dessa lister med små stift, hvilka man nedtrycker uti hålen (D), medelst ett skaft, fig. 5. Listerne, hvilka lika jemnt med plåtens yta qvarhålla den endast medelst ofvanpå dem fastlödda hakar, dessa små lister hafva för ändamål hufvudsakligen att lätta det likformiga utbredandet af jodlagret, hvilket utan dem, skulle blifva vida kraftigare på kanterne än midt på plåten. Fig. 3 bis. Samma bräde, sedt på kant.
Fig, 4. Musselinspåsen, som innehåller den finrifna pimsstenen. Obs, Scalan som befinnes nedtill å planchen 2, tjenar för alla de öfriga.
OBS: Planscherna 1–2 är här i rätt ordning och ej förväxlade som i boken. Pär 2009.
Planchen II
Fig, 1 föreställer en genomskärning efter linien A B af det skrin, som tjenar för samlandet af jodlagret å silfverhinnan.
Fig, 2. Föreställer samma skrin, sett ofvanifrån.
C. Ett litet lock, som fullkomligen tillsluter den nedre delen af skrinet, tjenande , då man ej begagnar apparaten att concentrera joddunsterna som intränga i trädvirket invändigt, och som ständigt sträfvar att utveckla sig.
D. Skål, hvari joden tömmes.
E. Brädet, försedt med plåten såsom i planchen I, fig. 3 utvisas; detta hvilar for att emottaga jodbetäckningen på fyra ansatser (F). Skrinets hörn, hvilka äro nödiga på det locket (C) skall kunna tillbakaslås.
G. Skrinets lock som ständigt bör hållas stängdt.
H. Små stöd i de fyra hörnen af skrinets nedre trattformiga del, tjenande att uppbära locket, C.
I. En ring, öfverklädd med flor, att lägga öfver skålen, för att jemnt utbreda jodutdunstningen; den tjenar tillika att förekomma det, vid skrinlockets hastiga tillslutande, den sammantryckta luften ej må tvinga, så jodpartiklar stänka ut från skålen, och hvilka skulle kunna fästa sig på plåten och åstadkomma fläckar.
K. Trädfoder, som bildar en särskild inre trattformig låda.
Fig. 3. Föreställer en låda med lock, hvaruti man förvarar de pläterade plåtarne, före och efter experimenten; de inträdas mellan små refflor, gjorda å båda sidor, på det sätt, att de ej kunna gnida mot hvarandra, samt tillika må vara skyddade från damm. Derigenom att pappersremsor klistras öfver lockets fogningar, försäkrar man plåtarne mot alla dunster, men detta är ej maktpåliggande för andra än helt och hållet färdiga afbildningar, och särskildt i det fall, att locket ej fullkomligen tillslutes
Fig, 1 föreställer en genomskärning efter linien A B af det skrin, som tjenar för samlandet af jodlagret å silfverhinnan.
Fig, 2. Föreställer samma skrin, sett ofvanifrån.
C. Ett litet lock, som fullkomligen tillsluter den nedre delen af skrinet, tjenande , då man ej begagnar apparaten att concentrera joddunsterna som intränga i trädvirket invändigt, och som ständigt sträfvar att utveckla sig.
D. Skål, hvari joden tömmes.
E. Brädet, försedt med plåten såsom i planchen I, fig. 3 utvisas; detta hvilar for att emottaga jodbetäckningen på fyra ansatser (F). Skrinets hörn, hvilka äro nödiga på det locket (C) skall kunna tillbakaslås.
G. Skrinets lock som ständigt bör hållas stängdt.
H. Små stöd i de fyra hörnen af skrinets nedre trattformiga del, tjenande att uppbära locket, C.
I. En ring, öfverklädd med flor, att lägga öfver skålen, för att jemnt utbreda jodutdunstningen; den tjenar tillika att förekomma det, vid skrinlockets hastiga tillslutande, den sammantryckta luften ej må tvinga, så jodpartiklar stänka ut från skålen, och hvilka skulle kunna fästa sig på plåten och åstadkomma fläckar.
K. Trädfoder, som bildar en särskild inre trattformig låda.
Fig. 3. Föreställer en låda med lock, hvaruti man förvarar de pläterade plåtarne, före och efter experimenten; de inträdas mellan små refflor, gjorda å båda sidor, på det sätt, att de ej kunna gnida mot hvarandra, samt tillika må vara skyddade från damm. Derigenom att pappersremsor klistras öfver lockets fogningar, försäkrar man plåtarne mot alla dunster, men detta är ej maktpåliggande för andra än helt och hållet färdiga afbildningar, och särskildt i det fall, att locket ej fullkomligen tillslutes
Planchen III.
3:dje planchen utvisar i fyra särskildta ställningar den ram, som tjenar att innesluta det med plåten betäckta brädet, för att skydda plåten mot dagsljuset, genast efter det han uti skrinet, pl. 2, emottagit jodlagret.
A. Half-cirkelbågar, tjenande att öppna dörrarne, B.
C. Brädet med plåten,
D. Vred för häftandet af brädet och låsandet af dörrarne.
E. Ramens tjocklek.
F. Plåten.
Fig. 3. Föreställer ramen med dörrarne öppnade, såsom de äro, då experimentet göres uti Camera obscuran.
3:dje planchen utvisar i fyra särskildta ställningar den ram, som tjenar att innesluta det med plåten betäckta brädet, för att skydda plåten mot dagsljuset, genast efter det han uti skrinet, pl. 2, emottagit jodlagret.
A. Half-cirkelbågar, tjenande att öppna dörrarne, B.
C. Brädet med plåten,
D. Vred för häftandet af brädet och låsandet af dörrarne.
E. Ramens tjocklek.
F. Plåten.
Fig. 3. Föreställer ramen med dörrarne öppnade, såsom de äro, då experimentet göres uti Camera obscuran.
Planchen IV.
Fig. 1. Föreställer en lodrät genomskärning å camera obscuran, efter längden, jemte en ram som uppbär det matt slipade glaset, A, hvars läge i förhållande till objectivglaset, är alldeles lika med det, hvilket plåtens yta bör intaga invändigt uti ramen med dörrarne, såsom man ser den vid C, fig. 2.
B är en spegel, tjenande att återkasta föremålen. För att välja sin point de vue, lutar man denne i 45 graders vinkel, medelst tenen L; men för att med noggrannhet inrikta focus; måste man nedslå spegeln alldeles, och sålunda skärskåda föremålen på det mattslipade glaset. Man bringar lätteligen glasets focus på sin rätta punkt genom utdragande eller inskjutande af dubbellådan D, om man fattar den nedtill vid 2:ne framspringande handtag E, fig. 2. Så snart focus blifvit noggrannt inriktad, omskrufvas knappen H, för att fästa den; man tillstänger spegeln medelst tvenne små hakar, vid F, som ingå uti små plåtöglor, G, och utdrager hela denna ram för att utbyta honom mot den som innehåller den preparerade plåten, hvilken är föreställd vid fig. 2, jemte de inuti cameran öppnade dörrarne. Dörrarne, äfvensom dubbellådan D, böra invändigt vara beklädde med svart sammet för undvikandet af all reflection af ljuset. Objectivglaset är acromatiskt och periscopiskt (den concava delen bör vändas utåt från cameran) dess diameter är 81 millimetre och focalafståndet 38 centimeter. En ring är anbragt framför objectivglaset på ett afstånd af 68 millimeter, och öppningen, som tillslutes medelst en vridplåt, är 27 millimeter.
Fig. 1. Föreställer en lodrät genomskärning å camera obscuran, efter längden, jemte en ram som uppbär det matt slipade glaset, A, hvars läge i förhållande till objectivglaset, är alldeles lika med det, hvilket plåtens yta bör intaga invändigt uti ramen med dörrarne, såsom man ser den vid C, fig. 2.
B är en spegel, tjenande att återkasta föremålen. För att välja sin point de vue, lutar man denne i 45 graders vinkel, medelst tenen L; men för att med noggrannhet inrikta focus; måste man nedslå spegeln alldeles, och sålunda skärskåda föremålen på det mattslipade glaset. Man bringar lätteligen glasets focus på sin rätta punkt genom utdragande eller inskjutande af dubbellådan D, om man fattar den nedtill vid 2:ne framspringande handtag E, fig. 2. Så snart focus blifvit noggrannt inriktad, omskrufvas knappen H, för att fästa den; man tillstänger spegeln medelst tvenne små hakar, vid F, som ingå uti små plåtöglor, G, och utdrager hela denna ram för att utbyta honom mot den som innehåller den preparerade plåten, hvilken är föreställd vid fig. 2, jemte de inuti cameran öppnade dörrarne. Dörrarne, äfvensom dubbellådan D, böra invändigt vara beklädde med svart sammet för undvikandet af all reflection af ljuset. Objectivglaset är acromatiskt och periscopiskt (den concava delen bör vändas utåt från cameran) dess diameter är 81 millimetre och focalafståndet 38 centimeter. En ring är anbragt framför objectivglaset på ett afstånd af 68 millimeter, och öppningen, som tillslutes medelst en vridplåt, är 27 millimeter.
Planchen V.
5:te planchen utvisar en och samma inrättning från trenne olika sidor.
Fig. 1. Apparaten, sedd i genomskärning.
Fig. 2. Densamma, sedd framifrån.
Fig. 3. Densamma, sedd från högra sidan, hvarest thermometern befinnes.
A. Apparatens lock.
B. Ett svart bräde med rännor i kanten för mottagandet af det med plåten försedda brädet.
C. Skål, innehållande qvicksilfret.
D. Spritlampan.
E. En liten kran, inrättad i ena hörnet och hvarigenom man under apparatens lutande kan uttömma qvicksilfret.
F. En thermometer.
G. Glasfenster hvarigenom man betraktar experimentet.
H. Brädet med plåten.
I. Fot hvarpå spritlampan ställes inom en ring, K, på det den må komma midt under skålen. Hela det inre af apparaten bör vara måladt med svart oljefärg.
5:te planchen utvisar en och samma inrättning från trenne olika sidor.
Fig. 1. Apparaten, sedd i genomskärning.
Fig. 2. Densamma, sedd framifrån.
Fig. 3. Densamma, sedd från högra sidan, hvarest thermometern befinnes.
A. Apparatens lock.
B. Ett svart bräde med rännor i kanten för mottagandet af det med plåten försedda brädet.
C. Skål, innehållande qvicksilfret.
D. Spritlampan.
E. En liten kran, inrättad i ena hörnet och hvarigenom man under apparatens lutande kan uttömma qvicksilfret.
F. En thermometer.
G. Glasfenster hvarigenom man betraktar experimentet.
H. Brädet med plåten.
I. Fot hvarpå spritlampan ställes inom en ring, K, på det den må komma midt under skålen. Hela det inre af apparaten bör vara måladt med svart oljefärg.
Planchen VI.
Fig. 1. Föreställer en tratt, invändigt beklädd med ett gråpappersfiltrum, för silandet af den mättade saltsolutionen.
Fig. 2. Fat af förtennad koppar, i hvars botten plåten är föreställd vid B. Det erfordras tvenne dylika fat, det ena för saltlösningen, det andra för det rena vattnet.
Fig. 3. En liten krok af förtennad koppar, tjenande att lyfta plåten uti faten, för att sätta den i rörelse samt att med större lätthet kunna flytta den derifrån.
Fig. 4. Föreställer en inrättning af fernissadt jernbleck, för att deruti afskölja taflorna, som man lägger emot vinkellisterna, D.
E. Tjockleken af bottnen, som återhåller vattnet, hvilket utströmmar genom röret C.
Fig. 5. Kanna med vid öppning; den tjenar till upphettandet af det destillerade vattnet och att uthålla detsamma öfver taflan, sedan denna blifvit laggd såsom man ser den vid B, fig. 4.
Från Projekt Runebergs skanning 2009.
Redigerad och korrekturläst av Pär Rittsel januari 2010.
Fig. 1. Föreställer en tratt, invändigt beklädd med ett gråpappersfiltrum, för silandet af den mättade saltsolutionen.
Fig. 2. Fat af förtennad koppar, i hvars botten plåten är föreställd vid B. Det erfordras tvenne dylika fat, det ena för saltlösningen, det andra för det rena vattnet.
Fig. 3. En liten krok af förtennad koppar, tjenande att lyfta plåten uti faten, för att sätta den i rörelse samt att med större lätthet kunna flytta den derifrån.
Fig. 4. Föreställer en inrättning af fernissadt jernbleck, för att deruti afskölja taflorna, som man lägger emot vinkellisterna, D.
E. Tjockleken af bottnen, som återhåller vattnet, hvilket utströmmar genom röret C.
Fig. 5. Kanna med vid öppning; den tjenar till upphettandet af det destillerade vattnet och att uthålla detsamma öfver taflan, sedan denna blifvit laggd såsom man ser den vid B, fig. 4.
Från Projekt Runebergs skanning 2009.
Redigerad och korrekturläst av Pär Rittsel januari 2010.