Pär Rittsel: fotohistoriska texter, egna och andras
Nya Rosenbergfynd
Tidigare publicerd i Spektrum 7-8/1932 och i
Ny svensk arkitektur, 1939.
Under många, många år har jag lagt till nya publikationer i C G
Rosenbergs bibliografi, som med det här fyndet innehåller 130 titlar.
På Stockholms Stadsmuseum hittade jag en byggnadsdokumentation över Hornsbergs bussgarage, ritat av Eskil Sundahl på KFs arkitektkontor.
Från Spårvägsmuseets arkiv kommer nio riktigt bra CGR-bilder från 1932. Egendomligt nog skickades inte Sune Sundahl på uppdraget så det var väl stadsbyggnadskontoret och inte KF som la ut uppdraget – CGR fotograferade Paul Hedqvists vattenverk på Lovö och Holger Bloms Stureplanssvamp, parker och sopförbränningsanläggning i Lövsta.
Se vidare Rosenbergiana under menyfliken Rosenberg!
På Stockholms Stadsmuseum hittade jag en byggnadsdokumentation över Hornsbergs bussgarage, ritat av Eskil Sundahl på KFs arkitektkontor.
Från Spårvägsmuseets arkiv kommer nio riktigt bra CGR-bilder från 1932. Egendomligt nog skickades inte Sune Sundahl på uppdraget så det var väl stadsbyggnadskontoret och inte KF som la ut uppdraget – CGR fotograferade Paul Hedqvists vattenverk på Lovö och Holger Bloms Stureplanssvamp, parker och sopförbränningsanläggning i Lövsta.
Se vidare Rosenbergiana under menyfliken Rosenberg!
Hjalmar i originalskick
Så här såg Ferdinand Flodins porträtt av Hjalmar Bergman ut. Jag gissar att det gjordes runt 1910, alltså vid tidpunkten för Hans nåds testamente. Det är ännu en ganska oförstörd man i trettioårsåldern som blickar in i kameran.
Märkligt nog förekommer bilden oftast fördärvad: Beskuren till passfoto och retuscherad med en mörk bakgrund och tillfixad hatt. Upphovmannen heter numera Scanpix!
När Posten använde bilden till ett frimärke 1983 inför Bergmans 100-årsdag var proportionerna mer lika originalet. Och Flodin får sin credit på Postens frimärkswebb, även om han inte fick det på frimärket.
Min 18x24-kopia är inte gjord av Flodin. Men den är en reproduktion på ett äldre, tunt papper som redovisar Flodins bearbetning av bakgrunden.
Kanske kan någon bidra med information om bilden!
Märkligt nog förekommer bilden oftast fördärvad: Beskuren till passfoto och retuscherad med en mörk bakgrund och tillfixad hatt. Upphovmannen heter numera Scanpix!
När Posten använde bilden till ett frimärke 1983 inför Bergmans 100-årsdag var proportionerna mer lika originalet. Och Flodin får sin credit på Postens frimärkswebb, även om han inte fick det på frimärket.
Min 18x24-kopia är inte gjord av Flodin. Men den är en reproduktion på ett äldre, tunt papper som redovisar Flodins bearbetning av bakgrunden.
Kanske kan någon bidra med information om bilden!
Åke Hultman ställer ut nutida daguerreotyper
Det var väl minst 160 år sedan någon ställde ut egna daguerreotyper i Sverige. Den 6 augusti händer det igen. Åke Hultman, som är vår kanske ende aktive utövare av den ursprungliga tekniken, ställer ut resultatet av sex somrars bildskapande i sitt eget galleri Konst & Kamera. Det ligger – säger vi sydlänningar – en smula avigt till i Västertjäl som ligger utanför Sidensjö som ligger utanför Örnsköldsvik. "Centralt i skogen" säger han själv.
Men Åke har också gjort en läcker liten bok med plåtarna i reproduktion. Han skickade den till mig utan att berätta hur man man möjligen köper den. Försök via hans sajt http://daguerre.info.se/. Boken ger mersmak, jag vill se originalen för han jobbar med plåtar upp till 30 x 40 cm! Och överexponerar för att få fram blå toner via solarisation.
Men Åke har också gjort en läcker liten bok med plåtarna i reproduktion. Han skickade den till mig utan att berätta hur man man möjligen köper den. Försök via hans sajt http://daguerre.info.se/. Boken ger mersmak, jag vill se originalen för han jobbar med plåtar upp till 30 x 40 cm! Och överexponerar för att få fram blå toner via solarisation.
Daguerreotyper i Vänersborg
Björn Axel Johansson har samlat ihop ett intressant och varierat urval av daguerreotyper från svenska samlingar som visas i Vänersborgs museum fram till den 8 maj. Värt ett besök, annars är katalogen värd att skaffa för en hundralapp.
Här finns Bergströms klassiska porträtt av Berzelius, en Wenninger från hans besök i Vänersborg (han åkte Göta Kanal) och en stort vackert porträtt av Jenny Lind från USA.
Museet är i sig en sevärdhet som ett orört (eller återskapat) 1880-talsmuseum så daggisarna känns nästan samtida.
Här finns Bergströms klassiska porträtt av Berzelius, en Wenninger från hans besök i Vänersborg (han åkte Göta Kanal) och en stort vackert porträtt av Jenny Lind från USA.
Museet är i sig en sevärdhet som ett orört (eller återskapat) 1880-talsmuseum så daggisarna känns nästan samtida.
Fotografmöte i Linköping 1908
Sommaridyll i Trädgårdsföreningen utanför Belevederen. Längst t v står Johan Emauel Thorin från Åtvidaberg, längst t h hovfotografen Ferdinand Flodin från Stockholm. I mitten sitter Hermann Hamnqvist med kamera, pionjär för piktorialismen men nu alltmer skeptisk mot de moderna strömningarna. Malmöbon Stölten busar och ska slänga en boll på fotografen. Dagmar Eriksén och Karl Lindelöw hade ateljéer i Norrköping. Inga Undén, förmodligen yngst i sällskapet med sina 22 år, kom från Åtvidaberg men är känd för sin ateljé i Hudiksvall från 1911. Tekla Engström och John Bergqvist var lokala fotografer medan John Liljeström hade ateljé i Stockholm. Oscar Rylander kom från Eskilstuna och några saknar jag namn på.
Stockholms auktionsverk väcker (femhundratusenkronors-) frågor
Tisdag 14/12: Bilden har tagits bort ur katalogen!
På Bokkvalitén den 16 december finns posten "THE FIRST AND ONLY DAGUERREOTYPE-PORTRAIT PHOTOGRAPH OF A SWEDISH - NORWEGIAN KING. DAGUERREOTYPE. Oscar I, King of Sweden and Norway 1844-1857. Oscar I in General staff uniform before the crowning 28 September 1844. Daguerreotype by J. W. Bergström, Stockholm (not dated, but summer 1844), quarter-half plate."
Den har väckt åtskilliga frågor bland oss intresserade.
• Har Bergström verkligen fotograferat Oscar själv eller är detta en reproducerad målning? Auktionsverket hävdar att daguerreotypen användes av målaren Erik Wahlbergson (1808-1865) som förlaga till en målning som finns i Livrustkammaren. Se den här. Målningen har en bakgrund som saknas på daguerreotyperna, vilket kan styrka teorin om ett ateljéfoto. Å andra sidan är den rättvänd, vilket talar emot. Att använda prisma eller spegel för att få rättvända bilder var en vanlig teknik vid den här tiden men användes inte för porträtt, då det förlängde exponeringstiden.
• Varför finns det en identisk (men skadad) daguerreotyp i Sörmlands museum? Auktionskatalogen nämner den men tvekar om huruvida den är ett fotografiskt porträtt eller en reproduktion av Olof Johan Södermarks målade porträtt. Finns i Den svenska fotografins historia, s 16, och på Wikipedia. Varför hoppet från Wahlbergson till Södermark?
• Jag har lagt utskrifter, på oh-film, över varandra av dessa två plåtar och de matchar exakt. Liksom de stämmer med Wahlbergsons målning. Då återstår flera frågor: Tog Bergström två porträttplåtar i ateljén? Eller gjorde han flera reproduktioner av en målning under arbete? Hur är släktskapet mellan de två plåtarna och de två målningarna?
• Till sist – Auktionsverket har lagt till en viktig uppgift, som saknades från början, nämligen daguerreotypens proveniens. Onekligen av viss betydelse när man vill sälja en bild för åtminstone en halv miljon! Nu står där Anders Billow som tidigare ägare. Men han dog ju 1964, så det vore kanske på sin plats att även namnge den antikvariatshandlare (?) som ägt den de senaste 45 åren. Jag återkommer med mer information – och tar gärna emot synpunkter på prittsel@gmail.com.
Ytterligare synpunkter måndagen den 6 dec:
• Bergström fotograferade alltid porträtt mot en bakgrund. Har vi ens belägg för att Bergström tog de här plåtarna? Inramningen lär vara öppnad och återförsluten i sen tid. Kan vi lita på att passepartouten verkligen hör till den här plåten?
• Jag har ännu inte fått den "more complete list" som utlovas. Dagens samtal med museifolk har givit identiska slutsatser – det här är en reproduktion av en målning eller ett grafisk blad. "Världens äldsta auktionshus" bör nog snarast begrunda sitt rykte.
Tisdag den 7 dec:
Hans Larsson på Auktionsverket har i dag skickat ut ett långt, vindlande och slarvigt försvarstal. Det är svårt att hitta något som håller att citera (bortsett från att "Wahlbergson sannolikt varit beroende av detta fotografi eller ett snarliknande") men en humoristisk höjdpunkt är tesen att Derville glömt en plåt i ateljén på Blasieholmen som sedan Bergström hittade och ramade in!
(Det var Dervilles tomma ateljé på Drottninggatan som Bergström övertog i december 1844. Inte ateljén på Blasieholmen.)
Ska man hårdra de bägge meningarna så kan målningen ha utförts efter en annan daguerreotyp som kanske inte ens var gjord av Bergström.
Tisdag 14 dec:
Nu är alltså bilden bortplockad från auktionen. Utan motivering. Kanske har proveniensen ifrågasatts – hur den förvärvades från Anders Billows dödsbo till exempel – eller så har den kompakta misstron från den samlade expertisen trots allt tagit skruv. I en ny försvarsskrift från de senaste dagarna utesluter Auktionsverket "inte ens en misstanke om att fotografiet skulle utgöra en reproduktion". Ändå har varken Nationalmuseum/Statens porträttsamling eller Bernadottebiblioteket /Livrustkammaren signalerat det minsta intresse av ett förvärv. Vilket vore naturligt om de trodde på auktionshusets utfästelser.
Där sätter jag punkt i ämnet. Till vidare. Frågetecknen kvarstår runt bilden.
PS
Den som vill ha en likadan kungabild i olja för en bråkdel av priset kan lämpligen lägga ett bud här.
För övrigt skriver Björn Axel Johansson i sin bok helt riktigt att det var Derville som plåtade kungen, inte Sevén, som Auktionsverket påstår. Nationalmusei överintendent Solfrid Söderlind heter så och inte något annat.
Obduktion pågår
Varifrån bilden kommer vet jag inte, men den är en av tre 12x16-bilder från samma plats men med olika personer i verksamhet. På baksidan finns stämplat Olof Arborén och med blyerts årtalet 1897. Mer än så vet jag inte. Någon som har en ledtråd som stämmer med tiden kring sekelskiftet? Mannen näst längst till höger förekommer på två av bilderna.
Kungligheter i Paris
Karl XV och brodern prins Oscar i Paris på 1860-talet hos en oidentifierad fotograf omgivna av Napoleon III:s adjutanter. Carl sitter i mitten, Oscar till höger. Till vänster sitter general Castelnau, aide-de- camp hos kejsaren. Längst till höger står kapten Hamelin, kejsarens ordonansofficer. De övriga vet jag ingenting om, men en av dem borde vara Fritz von Dardel, kungens vän och fransktalande reskamrat.
Mycket tyder på att bilden tog under världsutställningen 1867 – när den svenska paviljongen innehöll en liten kopia av Ornässtugan, som Karl sedan köpte och flyttade till Ulriksdal. Där den fortfarande står kvar.
Disdéri hade en snarlik ateljépelare som den som skymtar till vänster, men det är inte hans ateljé. Jag gissar på Mayer & Pierson, som Karl besökt tidigare, men jag har inte hittat någon ledtråd i de bilder därifrån man kan se på webben. Varken pelare eller fransad stol. Däremot någon bild med samma ovanliga proportioner som den här; min bild mäter 78 x 99 mm.
Mycket tyder på att bilden tog under världsutställningen 1867 – när den svenska paviljongen innehöll en liten kopia av Ornässtugan, som Karl sedan köpte och flyttade till Ulriksdal. Där den fortfarande står kvar.
Disdéri hade en snarlik ateljépelare som den som skymtar till vänster, men det är inte hans ateljé. Jag gissar på Mayer & Pierson, som Karl besökt tidigare, men jag har inte hittat någon ledtråd i de bilder därifrån man kan se på webben. Varken pelare eller fransad stol. Däremot någon bild med samma ovanliga proportioner som den här; min bild mäter 78 x 99 mm.
Another view of Edward Steichen
An old press photo complete with the following caption. The poet is of course Carl Sandburg.
123795--WATCH YOUR CREDIT--INTERNATIONAL NEWS PHOTOS--SAN FRANCISCO BUREAU SLUG. (EDWARD STEICHEN)
GETTING LENS ON VANITY
SAN FRANCISCO, CALIFORNIA.. MEN, NOT WOMEN, ARE THE VAINER OF THE HUMANS,--WHEN YOU GET THEM IN TME PRIVACY OF A STUDIO, AT LEAST--ACCORDING TO EDWARD STEICHEN OF NEW YORK, HIGHEST PRICE PHOTOGRAPHER IN THE WORLD AND BROTHER-IN-LAW OF CARL SANDBERG, THE POET, AND HE OUGHT TO KNOW – HE’S PHOTOGRAPHED ALMOST EVERY CELEBRITY OF THE PAST TWENTY YEARS. STEICHEN AVERAGES $1000 A PHOTO. J.PIERPONT MORGAN PAID HIM $2500 FOR A SINGLE LENS PORTRAIT--ONE OF THE TWO TIMES IN HIS LIFE THE CAPITALIST EVER WILLINGLY POSED FOR A PHOTOGRAPHER.
STEICHEN LONG AGO GAVE UP PRIVATE PHOTOGRAPHY. HE DOES PORTRAITS FOR MAGAZINES NOW AND HE "SHOOTS” HIS SITTERS THE WAY HE WANTS THEM.
EDWARD STEICHEN, THE HIGHEST PAID PHOTOGRAPHER IN THE WORLD TODAY, SHOWN ABOVE, AS HE ADJUSTED HIS CAMERA PRIOR TO LEAVING FOR HONOLULU. See the Morgan portrait
123795--WATCH YOUR CREDIT--INTERNATIONAL NEWS PHOTOS--SAN FRANCISCO BUREAU SLUG. (EDWARD STEICHEN)
GETTING LENS ON VANITY
SAN FRANCISCO, CALIFORNIA.. MEN, NOT WOMEN, ARE THE VAINER OF THE HUMANS,--WHEN YOU GET THEM IN TME PRIVACY OF A STUDIO, AT LEAST--ACCORDING TO EDWARD STEICHEN OF NEW YORK, HIGHEST PRICE PHOTOGRAPHER IN THE WORLD AND BROTHER-IN-LAW OF CARL SANDBERG, THE POET, AND HE OUGHT TO KNOW – HE’S PHOTOGRAPHED ALMOST EVERY CELEBRITY OF THE PAST TWENTY YEARS. STEICHEN AVERAGES $1000 A PHOTO. J.PIERPONT MORGAN PAID HIM $2500 FOR A SINGLE LENS PORTRAIT--ONE OF THE TWO TIMES IN HIS LIFE THE CAPITALIST EVER WILLINGLY POSED FOR A PHOTOGRAPHER.
STEICHEN LONG AGO GAVE UP PRIVATE PHOTOGRAPHY. HE DOES PORTRAITS FOR MAGAZINES NOW AND HE "SHOOTS” HIS SITTERS THE WAY HE WANTS THEM.
EDWARD STEICHEN, THE HIGHEST PAID PHOTOGRAPHER IN THE WORLD TODAY, SHOWN ABOVE, AS HE ADJUSTED HIS CAMERA PRIOR TO LEAVING FOR HONOLULU. See the Morgan portrait
Per Brahe på turné
Ångaren Per Brahe i Norrköpings hamn under en uppvisningsresa i oktober 1922 efter bärgningen. Båten sjönk i Vättern den 20 november 1918 och bärgades under sommaren 1922. Hon gick sedan för egen maskin via Linköping, Söderköping och Norrköping till Stockholm. Efter reparation 1924 sattes hon i trafik Jönköping – Askersund – Norrköping – Stockholm under nya namnet Östergyllen.
Foto: Tage Rittsel.
Foto: Tage Rittsel.
Ett hittat negativ
Ett 6x6-negativ från en loppis. Jag vet inte vem som har gjort bilden och inte var den togs.
Kanske var den dramatiska vinkeln inte ens avsiktlig. Snubblade fotografen eller håller keruben på att ramla baklänges genom fönstret?
Men snyggt är det.
Kanske var den dramatiska vinkeln inte ens avsiktlig. Snubblade fotografen eller håller keruben på att ramla baklänges genom fönstret?
Men snyggt är det.
