Hos Kerstin Bernhard 1976
Innan jag for ut till Kerstin Bernhard tittade jag igenom januarinumret av Allt om Mat. Där om någonstans hittar man ju matfotografi. Det mesta var dåligt, en del helt omöjliga uppslag och ett par nästan tydbara bilder. En del var skapligt men så kom det ett uppslag, en bild över hela uppslaget som skilde sig från de övriga. Det var Kerstins enda bild i det numret.
Hon är alltså matfotograf. Titta i Allt om Mat, bläddra igenom Bonniers kokbok som hon gjort, titta efter Mildas små matböcker eller annonser – handlar det om mat och är det ovanligt bra bilder då har Kerstin Bernhard varit framme.
De bilder hon ställde ut på Thielska galleriet i slutet av förra året (som första fotograf i denna finkonstens boning), och som hon höll på att hänga i Lidingö stadsbiblioteks utställningsrum denna eftermiddag, var av ett annat slag. Det handlade fortfarande om mat, men bara svart-vita bilder, matfotografens "egna" bilder.
Om man står i ateljén dag efter dag och maträtterna avlöser varandra framför kameran, stekar, grytor, pastejer, då måste man nog göra sådana här bilder för att behålla matglädjen, respekten för de ursprungliga traditionerna och kärleken till den enkla och goda maten.
– Jag ville gå tillbaka till det enkla, säger hon själv, gå tillbaka och börja innan allt hackas upp till pastejer. Jobba med former i svart-vitt; man är ju i alla fall fotograf. Färgbilderna blir mera färg än form, mera en stämning.
Nu ska ingen för enkelhetens skull tro att lökarna, ärtskidorna och äggen, som fyller en utställningsvägg, är något hon knäppt i förbifarten mellan två tagningar. Det ligger lika mycket arbete och noggrannhet bakom dem, som någonsin bakom en uppställning för en kokbok. Sven Johansson, han med Lima-bilderna, som tillsammans med Jan Nordahl hjälpte Kerstin med hängningen, gick omkring och myste inför bilderna, glad åt kopior av ett slag som han tydligen inte ser alltför ofta numera.
De äldsta utställningsbilderna är från Frankrike, en hel del från hennes utställning Bröd i Frankrike, som så småningom blev en fin bok, Bröd. De senaste bilderna är från i somras, snäckor på stranden, tagna i USA. Däremellan bilder av får, betande under olivträd i Grekland, på Provences kullar eller under Hoburgen. Ett svenskt knäckebrödsbageri, en fransk vinkanna, en fransk landsortskyrka.
Frankrike är naturligtvis ofrånkomligt för en kulinarisk fotograf. Kerstin har rest dit många gånger och ätit och fotograferat sig igenom både de berömda krogarna och landsbygden. Hennes förtrogenhet med Frankrike har till och med resulterat i uppdrag åt franska turistbyrån. Tre läckra broschyrer har det blivit hittills.
Maten är någonting som Kerstin Bernhard inte bara fotograferar. Hon håller ibland föredrag om mat också. Talar om riktiga råvaror. Man kan lika gärna köpa fisk som inte är fyrkantig och ligger i paket, är en av hennes käpphästar.
Det är det de här bilderna handlar om. Fåren under olivträden, brödet, det tunga, nybakade brödet som man bär hem under armen, de gamla bageriredskapen; bilderna håller fram en ursprunglig och oförfalskad matkultur. Brödet, vinet, grönsakerna. Det kunde vara romantik om det inte vore för den värld av färgämnen, smakämnen och konserveringsmedel vi lever i. Där behövs Kerstin Bernhards bilder. Så här skriver hon själv:
"Inför 'chockrapporter' om att man experimenterar med ägget, denna världens bästa och vackraste förpackning, för att kanske göra korvliknande äggrullar, känns det tryggt att minnas alla de utsökta förpackningar som naturen tillhandahåller.
Skalet – äggets, äpplets, nötens ... ärtskidans ... vitlökens väl inslagna klyftor. . . ."
Pär Rittsel i Svensk Fotografisk Tidskrift nr 1, 1976
Kerstin Bernhard:
Utställningar: Gummesons konsthall (Sth 1953), Mat i Bild (Svensk Form Sth 1960), Bröd i Frankrike (Sth 1964, Köpenhamn och Arhus 1965, Oslo 1967), Thielska Galleriet (Sth 1975), Lidingö Stadsbibliotek 1976, Nordiska museet.
Böcker: Bröd (Norstedts 1969), Lamm (Norstedts 1971), bägge med bilder, kulturhistoria och recept. Dessutom bilderna i bl a Pernillas Novisen vid spisen (1950), Bonniers kokbok (1960), tre broschyrer för Franska turistbyrån, fyra små böcker för Margarinbolaget och Christina Landergrens Bröd (Spektra 1975).
Kerstin Bernhard dog hösten 2004, 90 år gammal. Hennes bilder finns på Nordiska museet. Även modebilder.
Hon är alltså matfotograf. Titta i Allt om Mat, bläddra igenom Bonniers kokbok som hon gjort, titta efter Mildas små matböcker eller annonser – handlar det om mat och är det ovanligt bra bilder då har Kerstin Bernhard varit framme.
De bilder hon ställde ut på Thielska galleriet i slutet av förra året (som första fotograf i denna finkonstens boning), och som hon höll på att hänga i Lidingö stadsbiblioteks utställningsrum denna eftermiddag, var av ett annat slag. Det handlade fortfarande om mat, men bara svart-vita bilder, matfotografens "egna" bilder.
Om man står i ateljén dag efter dag och maträtterna avlöser varandra framför kameran, stekar, grytor, pastejer, då måste man nog göra sådana här bilder för att behålla matglädjen, respekten för de ursprungliga traditionerna och kärleken till den enkla och goda maten.
– Jag ville gå tillbaka till det enkla, säger hon själv, gå tillbaka och börja innan allt hackas upp till pastejer. Jobba med former i svart-vitt; man är ju i alla fall fotograf. Färgbilderna blir mera färg än form, mera en stämning.
Nu ska ingen för enkelhetens skull tro att lökarna, ärtskidorna och äggen, som fyller en utställningsvägg, är något hon knäppt i förbifarten mellan två tagningar. Det ligger lika mycket arbete och noggrannhet bakom dem, som någonsin bakom en uppställning för en kokbok. Sven Johansson, han med Lima-bilderna, som tillsammans med Jan Nordahl hjälpte Kerstin med hängningen, gick omkring och myste inför bilderna, glad åt kopior av ett slag som han tydligen inte ser alltför ofta numera.
De äldsta utställningsbilderna är från Frankrike, en hel del från hennes utställning Bröd i Frankrike, som så småningom blev en fin bok, Bröd. De senaste bilderna är från i somras, snäckor på stranden, tagna i USA. Däremellan bilder av får, betande under olivträd i Grekland, på Provences kullar eller under Hoburgen. Ett svenskt knäckebrödsbageri, en fransk vinkanna, en fransk landsortskyrka.
Frankrike är naturligtvis ofrånkomligt för en kulinarisk fotograf. Kerstin har rest dit många gånger och ätit och fotograferat sig igenom både de berömda krogarna och landsbygden. Hennes förtrogenhet med Frankrike har till och med resulterat i uppdrag åt franska turistbyrån. Tre läckra broschyrer har det blivit hittills.
Maten är någonting som Kerstin Bernhard inte bara fotograferar. Hon håller ibland föredrag om mat också. Talar om riktiga råvaror. Man kan lika gärna köpa fisk som inte är fyrkantig och ligger i paket, är en av hennes käpphästar.
Det är det de här bilderna handlar om. Fåren under olivträden, brödet, det tunga, nybakade brödet som man bär hem under armen, de gamla bageriredskapen; bilderna håller fram en ursprunglig och oförfalskad matkultur. Brödet, vinet, grönsakerna. Det kunde vara romantik om det inte vore för den värld av färgämnen, smakämnen och konserveringsmedel vi lever i. Där behövs Kerstin Bernhards bilder. Så här skriver hon själv:
"Inför 'chockrapporter' om att man experimenterar med ägget, denna världens bästa och vackraste förpackning, för att kanske göra korvliknande äggrullar, känns det tryggt att minnas alla de utsökta förpackningar som naturen tillhandahåller.
Skalet – äggets, äpplets, nötens ... ärtskidans ... vitlökens väl inslagna klyftor. . . ."
Pär Rittsel i Svensk Fotografisk Tidskrift nr 1, 1976
Kerstin Bernhard:
Utställningar: Gummesons konsthall (Sth 1953), Mat i Bild (Svensk Form Sth 1960), Bröd i Frankrike (Sth 1964, Köpenhamn och Arhus 1965, Oslo 1967), Thielska Galleriet (Sth 1975), Lidingö Stadsbibliotek 1976, Nordiska museet.
Böcker: Bröd (Norstedts 1969), Lamm (Norstedts 1971), bägge med bilder, kulturhistoria och recept. Dessutom bilderna i bl a Pernillas Novisen vid spisen (1950), Bonniers kokbok (1960), tre broschyrer för Franska turistbyrån, fyra små böcker för Margarinbolaget och Christina Landergrens Bröd (Spektra 1975).
Kerstin Bernhard dog hösten 2004, 90 år gammal. Hennes bilder finns på Nordiska museet. Även modebilder.